Fjällkonfa i Hemavan

BLOD, SVETT OCH TAMPONGER

Tjena alla goa familjer,  blivande konfirmander och alla andra läsare!  Det är såklart vi som skriver idag (Simon och Vera).

Idag har det varit en dag full med äventyr och oväntade händelser (rubriken) men vi kommer till det senare i inlägget.

Vi vaknade som vanligt i morse vid 8:00. Några var i tid till frukosten men vissa tog sin dagliga roll att komma lite senare i sitt eget tempo. Gröten var lika god och kladdig som vanligt.

Strax därefter var det morgonsamling och nu börjar det ju bli riktigt spännande i boken Undercentralen. Stentavlor förstörs, guld förstörs, kalvar förstörs, pastorer springer i öknar efter konfirmander. En liten sammanfattnig.

Förrmiddagslektionen tog Klas hand om. Denna lektion handlade om Jesu födelse, underverk och andra saker han gjorde i sitt liv. Vi blev sedan indelade i grupper på 4-5 pers för att tolka olika bibelord t.ex jesus liknelse om Senapskornet. Konfirmanderna diskuterade som vanligt mycket men vi lyckades på något underligt vis hålla schemat hyvsat.

Därefter fick vi sätta oss i våra fototävlingsgrupper för att av en ledare (eller K2:a) få poäng för bilderna. Maxpoängen var 5 och det sämsta var 0. ”Om ni får 5 poäng så är ni bäst men om ni får någon nolla vill jag inte se er igen” (citat från André till Simons grupp). Ribban sattes högt när gränsen för att få lunch var 120 poäng, vilket alla grupper inte klarade av (inga namn nämns men längsta poänget låg på 72) men ledarna var godhjärtade nog och lät oss smaka på salladssåsen. TACK! (Alla fick äta sig mätta på pastasalladen som serverades, ingen blev utan /Bloggansvarigs anmärkning) Mackor gjordes i ordning till vandringen.

Snart så satte sig alla konfirmander i ”Fjällbussen” och åkte en 1mil bort från gården för att sedan vandra tillbaka. ”Kunde vi inte hängt med Klas i bussen tillbaks?” frågade Simon utan någon respons från en enda mänsklig varelse. Indelade i 3 grupper gick vi iväg på den milalånga vandringen. Simon som gick i ledar-Oskar och ledar-Sofias grupp fick vara med om ooooooootroliga saker (det är nu ni kan börja tänka på rubriken igen).

Efter ca tre kilometers vandring säger lilla Maja ”Ojdå”. Svettiga som vi var kollade vi vad som hände och helt plötsligt fick man en blodig kamera i handen. ”Kan du torka av denhär Simon?” frågar maja med händerna för näsan. ”PAPPER!”. Oskars röst kunde man inte missa och ur alla fickor och vrår kom de ut använda och oanvända papper. Efer rengöring av kameran såg jag vad som hände. Oskar nöp på ovansidan av Majas näsa för att fösröka hindra blodet att fortsätta forsa, papper trycktes upp i näsan i ett tappert försök för att förbättre situationen men ingenting hjälper. Som tur är så är det bara Majas vänstra näsborre som sprider DNA om sig. Då kom någon smart person på (tror det var Amanda eller Oskar) att man skulle kunna använda tamponger. ”De är ju till för att stoppa blod” säger Oskar Johansson. En av våra medvandrare är snabbt framme med en tampong men den var för stor, därefter tog en annan medvandrare fram de passande tampongerna ur skalet (väskan). Tampongen gjorde sin roll väl i Majas näsborre. Nu var vi på väg men det dröjde inte länge innan någon sa ”blöder jag ur andra näsborren?” och personen fick snabbt ett svar via en ihoprullad papperstuss och nu stod Maja där, med två saker uppstoppade i näsan och då kommer Oskar med dagens smarta mening ”Allt kan hända på fjället”.

Här skriver så Vera: Längre fram i ledet fick vi (tyvärr) inte uppleva samma dramatiska ögonblick som i gruppen därefter, men våran tur blev avnjutingsbar hur som helst p.g.a den otroliga utsikten, en glad gök, sju misstänksamma renar och 31 ursöta spindlar, jag (Vera) höll räkningen!

Ett par lyckliga själar han ta en efterlängtad dusch innan middagen som bestod av i början falukorv och potatis. Sedan ersattes potatisen av makaroner eftersomm att de fyra K2:or var väldigt hungriga.

Eftermiddagslektionen hölls av Frida och bestod av hemsnickrade teaterpjäser som tolkade många olika Jesu under.

Kvällsfikan bestod av MACKOR och rester av hallonmousse och kladdkaka.

Andakten höll frida och det var en riktigt bra predikan. En stor applåd till dig Frida!

Nu sitter vi här, tio minuter innan läggdags och knåpar ihop några väl valda ord:

NI FÅR LA HA DE GÖTT DÄ’ I HEMMEN!

// Vera och en halvt sovande Simon.

Hej idag igen!

Vi som bloggar idag är världens bästa Linnea N och världens bästa Fredrik.

Dagen började med väckning klockan 8. Det var väldigt tidigt och alla ville sova, i alla fall vi. Vi startade dagen med frukost följt av andakt som vanligt.

Sedan satte vi oss i bussarna och åkte iväg till ”Vila kapell” där vi var på högmässa. Vi fick lyssna på en massa kloka ord och de som ville fick ta nattvard. Stamgästerna i kyrkan blev lite chockade av att det strömmade in 23 ungdomar dit, men vi skötte oss ”exemplariskt”, enligt ledarna. Efter mässan satte vi oss en stund utanför och fikade lite.

Sedan bar det av mot Ruttjebäck där vi vandrade upp längst den vackra forsen. Vi fick också syn på fina grytformationer.
Där valde några att bada i det kalla vattnet vilket jag (Linnea) tyckte var en dålig ide, men det tyckte inte Fredrik för han badade nämligen.. Han kommer bli förkyld.
Där satt vi också och fikade en stund tills vi åkte tillbaka till fjällgården igen. Då gick de flesta till Ica och köpte godsaker. Sedan blev det dags för mat. Dagens middag bestod av kyckling och ris, det smakade gott.

Efter middagen så började dagens enda lektion. På lektionen pratade vi om dagens mässa och alla fick svara på några frågor som t.ex  ”Hur hängde delarna i gudstjänsten ihop?” och ”Hur skulle du ha gjort gudstjänsten annorlunda?”.  Sedan började Klas förklara vad dop innebär och hur det går till. Vissa här är redan döpta och vissa kommer ha chansen att döpas under lägret om dom vill. Det var mycket frågor och skratt och Amanda gjorde en så episk nysning så till och med Klas häpnade i sitt ”predikande”. Amanda for åt ena hållet och bordet åt andra, Klas duckade och lyckades att överleva fast han förlorade ett halvt finger (pekfingret på vänsterhanden)…… Lektionen tog längre tid än väntat men det var inte ett sånt stort problem.

Sedan fikade vi den vanliga kvällsfikat och efter det blev det andakt där vi under en sång fick tända varsitt ljus och be för något/någon.  Vi pratade också om hur man gör när man bestämmer sig för att bli kristen och Klas berättade om sin upplevelse när han tog steget.

Nu sitter vi vid receptionen och ledarna sitter i vardagsrummet och tittar fotboll medans konfirmanderna antingen torkar köttfärs till en senare resa  eller håller på att fixa sig för kvällen. Vi vill också se på fotboll.

Men nu ska vi gå och busa.

Hejdå!
/ Världens bästa Fredrik och världens bästa Linnea N

Halli Hallå alla läsare!

Här är ännu ett inlägg från fjällkonfan 2012. Idag är det Bernö (Linnea)och Emmie som kommer med nyheter från lägret.

Dagen började med att vi sjöng för dagens födelsedagsbarn , Klas, klockan 00.05 uppe på ett berg i Norge. När det var avklarat drog vi oss hemåt till gården. Alla var väldigt sömniga och blev överlyckliga att få sova i sina sängar.

Eftersom gårdagens trapatser var så påfrestande (pust!) fick vi en väl använd sovmorgon till klockan lunch! Då serverades hamburgare och tårta till födelsedagsbarnets ära. Det var mycket gott och vi ger cred till Johans (k2:a) mamma som bakat fyra fina kladdkakor täckta med grädde och jordgubbar.

Det är ju ändå Klas födelsedag idag, så vi städade både i annexet och i huvudbyggnaden för att göra hans vistelse här lite trevligare. Vi blev tilldelade olika områden att städa och jag (Linnea) och mina rumskamrater städade tjejdelen av annexet och Emmie och hennes rumskamrater städade K2:ornas lektionssal, korridoren till bastu och dusch och rummen korridoren ledde till (för att slippa upprepning) i huvudbyggnaden.  Det var roligt tycker iallafall jag.

När det var klart och det glänste som diamanter i alla rum, satte vi på oss idrottskläder och gick och la oss… ne, nu skojar vi bara till det hela lite eftersom städning inte är kul enligt många. Men vi satte faktiskt på oss idrottskläder och gick till den lokala idrottsplatsen, en äng med två fotbollsmål, för att visa upp våra otroliga fotbollskunskaper för resten av gruppen. Vissa av oss gick dit, medan andra åkte minivan pga deras lathet…

Väl framme delade vi upp oss i två lag och inte fler eftersom vi skulle spela fotboll. Hattlaget vs. Laget-utan-hatt. Men innan vi ens hann börja blev vi påhoppade av två små tyska pojkar. De sa flera oförsåerliga ord som endast vår egen tolk (Annie) kunde tyda. Hon förklarade att de ville vara med och spela. Detta var inget problem och de blev placerade i Hattlaget.

Matchen gick väldigt bra! För Laget-utan-hatt det vill säga. Det laget kämpade starkt och hade ingen André eller tyskar, däremot hade de långa personer och Maja. Jag (Linnea) är stolt över mitt lag som vann med ställingen 7-4. De i Hattlaget var iallafall glada för hjälpen de fick av tyskarna då de var bättre än de flesta andra i laget. Alla var duktiga och vi bloggare tycker att alla borde få en stor applåd!

Vi lekte fotfot som avslutning innan vi behövde skynda oss tillbaka hem till middagen. Som vanligt serverades det god mat, ikväll kassler.

Förövrigt har vi idag disskuterat gudtjänster på lektionen och snart är det dags för andakt som idag K2:orna ska hålla i. Vi ser fram emot den!

Nu vill vi att ni alla ska ha en fortsatt trevlig helg och vi uppmanar er att kommentera dessa inlägg på bloggen.

Adjö tills vi hörs igen!

// Linnea och Emmie

Hej kära bloggläsare! (Bilder finns hittas här)

Idag bloggar jag (Sofia) och Charlott. Dagen började med en som vanligt god frukost. Kvart över nio samlades vi i kyrksalen för att lyssna på ännu ett kapitel ur ”Undercentralen”. Lektionen handlade om ”Fria viljan” och ”Rätt & fel” då vi konfirmander diskuterade så mycket att ledarna nästan inte fick säga allt de ville. Midsommaraftonslunchen bestod av pannkakor med grädde och sylt. Glutenfria alternativet var potatisbullar med grädde och sylt. Sedan fick vi konfirmander en timma ledigt till klockan 2 då vi skulle dansa runt midsommarstången med de som bor i byn. Efter dansen fortsatte vi med en fototävling då vi konfirmander och k2:or var indelade i grupper om 3 personer i varje (utom k2:orna som fick vara 4). På varje bild skulle minst 2 i gruppen vara med. Då skulle vi t.ex. fota en same, slalomåkare, hemavanbo m.fl.

Efter fototävlingen packade vi ihop inför resan till Norge. Vi åt middag innan vi åkte då köket erbjöd köttbullar och potatis med sås. Efter middagen packade vi in oss i bussarna.

När vi var framme i Norge packade nästan alla om sina ryggsäckar så man fick plats för sina pjäxor och man hjälptes åt att spänna fast skidor och hjälmar på ryggsäckarna. Sedan började vandringen upp på fjället. André tog ledningen och såg till att snön bar oss. På en timma tog vi oss upp dit vi skulle ha vårt basläger. Innan lägret hade vi tagit två pauser.

Alla var tvungna att gå upp lite till på fjället, även de som inte åkte skidor, och efter en halvtimma så stannade vissa och åkte ner till baslägret. De andra fortsatte uppåt på fjället. Ingen av oss bloggare var med ända upp till toppen, men vi hörde att utsikten var fantastisk. De som inte åkte skidor och de som åkte den kortare skidturen gjorde upp eld och började grilla marshmallows, falukorv och korv innan de andra hade kommit ner. Efter den större gruppen grillat och Sverker & André, i samma jacka, illustrerat hur det var att gå upp på fjälltoppen (då André hela tiden pekade fel vart de gick) och hur fint det var att åka nerför, så började vi packa ihop. Då var klockan runt tolv på natten. Innan de som inte hade skidor gick ner så sjöng vi alla för Klas, vårt födelsedagsbarn. Vi som åkte fick en fantastisk åktur ner men med många fall. Klockan halvtvå på natten var vi hemma igen. De som absolut ville fick duscha annars packade man bara upp sina saker ur ryggsäckarna och sedan gick man och la sig. Det var riktigt skönt att få lägga sig i sängen då.

Sofia och Charlott.

Ett litet tillägg från toppen, skrivet av Sverker:
Titta, jag fick vara med igen! Denna gång inkallad som representant för gruppen som gick lite längre än de andra.
Vi hade från början tänkt gå upp till en brant där vi sett andra skidspår. Våra planer ändrades mycket efter vägen och det slutade med att vi stannade på en lite lägre topp än den vi tänkt oss. Efter långt sökande för att komma så långt upp som möjligt på snön lämnade vi vår packning och gick den sista biten upp till toppen. Vi hade hela vägen upp slagits av den fantastiska utsikten, men när vi kom till toppen var det något speciellt. Vi såg vägen vi gått och ner till baslägret och var alla oerhört stolta över vår insats. Enligt mig fick vårt finaste fika hittills i våra liv, innan det var dags för oss att spänna på oss skidorna och åka ner till de andra. Trots en kraftig skare vilket resulterade i ganska svår åkning, så var det sannerligen en upplevelse!

/Sverker