Fjällkonfa i Hemavan

Hej alla föräldrar,  syskon och andra läsare!

Nu är det Fabian & Emmie som skriver.

Dagen började med att vi åt frukost och därefter morgonandakt då vi som vanligt läste ett kapitel ur Undercentralen. Sedan hade vi lektion då vi pratade om död och uppståndelse. Vi fick lära oss om de fyra H:na, men det får ni fråga era konfirmander om vad det är när ni träffar dem igen. Vi fick också information om vad vi skulle ha med oss och vars vi skulle efter lunchen. Målet var Atoklinten/ Aatoklimpen. Efter lunchen som bestod av pannkakor med sylt packade vi in oss i bussarna och for iväg. Efter ca. 40 minuter kom vi fram och började vandringen. Bland träden härjade myggen men när vi lämnade träden så lämnade vi också myggen bakom oss. När vi kom fram till där vi skulle fika så delade vi gruppen i två delar och dom som ville till toppen gjorde det, men dom han tyvärr inte då Klas väntade i bussen där nere. Vi spurtade ner och kom ”typ” i tid. Vi åkte hem och åt middag, annanas och kyckling röra med ris och till efterrätt kladdkaka med grädde. Under måltiden kom klas fru på besök och lade ännu en berättelse till alla dom historier som omsluter klas pekfinger… denna historia innehöll en yxa…

Under middagen höll också klas ett tal. Han sa att vi fick vara uppe till 01.00 och hade sovmorgon i morgon till lunch, vi beslöt att vi (dom som ville) skulle kolla på film och så blev det. Dom som inte kollade på film spelade kort och drack saft på övervåningen. Sedan gick alla och lade sig.

Det var nog allt… hoppas alla har det gött och vi ses snart!

Mvh Fabian och Emmie

(Ett blogginlägg som berättar om de många händelserna som skedde den 30:e Juni)

Välkommna till bloggen alla läsare!

Nu är det Nils och Linnea B som bloggar och vi hoppas ert läsande ska bli en ren njutning. Eller iallafall  att det ska vara läsvärt.

Idag började dagen som de flesta andra dagar. Frukost, morgonstund, ja, as usual…

Lunchen var mycket god och som vanligt så var vi glada. Det är vi nästan alltid här (Förutom när vi inte får tillräckligt med slötid… – Nils). Sedan började det mer intressanta. LEKTIONEN! Vi hade alla så kul som man kan ha när man studerar…

Efter lunchen samlades vi på den nyklippta gräsmattan utanför köksfönstret. Vi delades in i par som alla fick en ögonbindel i. Ögonbindlarna knöts varsamt på och ledarna gick runt och såg till att ingen av oss busiga konfirmander skulle kunna se något, inte ens ett litet grässtrå för mycket. Sedan började det roliga. De med ögonbindlar skulle enligt ledarna föreställa olika bilar. En del var splitternya Ferraris medans andra fick nöja sig med att va en enkel gammal Volvo. Vissa åkte fortare medan några tog det lite försiktigare. De som ”körde” bilarna skulle se till att bilarna inte inte krockade eller körde ner för det fruktade stupet (!). Man styrde genom att trycka på ”bilens” axlar. Övningen gick mycket bra förutom några småkrockar som bara repade upp lacken litegrann.

I dagens andra tillitsövning blev vi indelade i tre mindre grupper (konfirmander och K2:or och ledare och pastorer blandat) och i dessa grupper ställde vi oss i en liten ring runt en person. Personen i mitten ställde sig som faraon i sin sarkofag och föll som en stock runt mellan de som stod i ringen. Det var väldigt skönt att känna att man litade på alla och kände att man kunde falla fritt från person till person. Det hela gick ut på att känna sig säker och lita på att de andra skulle fånga en, och det gjorde alla. Även de som tyckte det var läskigt bad om att falla lite djupare efter en liten stund. Det var awsome!

Efter allt snack och alla utvärderingar om övningen, blev vi på nytt indelade i grupper. Denna gång utan K2:or eller ledare eller pastorer. Vi blev delade i två grupper. Min (Nils) grupp ställde sig som en mänsklig vägg bland de omkringflygande myggen på gräsmattan. En person blev utvald till att sätta på sig en blå-vit ögonbindel och knöt den framför ögonen. Personen blev sedan tillsagd att springa det fortaste hen (han/hon) kunde rakt fram på den gröna gräsmattan. Det var nu meningen att väggen skulle röra sig och anpassa sig efter hur personen sprang och till sist förhoppningsvis fånga den vilsna konfirmanden.

Under tiden hade min (Linnea) grupp klarat av en övning där man skulle få igenom alla  i gruppen genom ett spindelnät. Det var väldigt roligt och jag tyckte att vi gjorde övningen galant! Vi bar och hjälpte varandra igenom alla hål.

Vi bytte sedan så att båda grupperna fick testa de olika övningarna. När det var klart gick vi, i våra grupper och gjorde den (enligt oss) mest tillitsfulla och häftigaste och mest asbabiangrymma övningen. En person skulle ställa sig på ett bord med händerna ihopknytna med hjälp av ett band, och resten av gruppen skulle stå nedanför och ta emot med starka armar när man föll bakåt i en rak ställning. Detta var väldigt läskigt för vissa och jag kan säga att alla vågade och gjorde det trots sin rädsla. De förtjänar EN (eftersom vi är på lägret alltid gör ETT klapp) stor applåd! Och alla har fått varandras RESPEKT! Till och med våra älskade pastorer Klas och asbabianen André klarade det.

Middag! Det var GÖTT som Klas säger (vi ursäktar all korthet, men klockan är mycket och dessa ord är över 600!!! Ojojoj…)

Istället för att ha en vanlig lektion satt vi i en rund cirkel (vilket Frida tycker är roligt att säga, att en cirkel är rund alltså). I mitten av den runda cirkeln låg det ett gäng med bilder eller vykort. Vykorten föreställde allt ifrån en grimarserande Einstein till ett litet barn som körde en stor, fin och gammal veteranbil. Man fick välja en bild som man tyckte representerade och betydde någonting för en och alla tog uppgiften seriöst och stämningen i gruppen var helt fenomenal.

Andakten idag var speciell. Den var inte som vanligt alltså, utan full med roliga stationer! Man kunde ta nattvard, skriva ner sina synder och spika upp dem på ett kors, måla sina känslor och skapa vackra konstvärk, skriva ner en bön och låta den senare läsas upp (om man ville, annars vek man ihop lappen), skriva en hälsning till gruppen på ett stort klotterplank eller ha en förbön med en av ledarna. Annars kunde man ju bara be också, om man ville det.

Dagen har svetsat oss alla närmare och vi litar nu fullt ut på varandra. Tack till alla asbabiangrymma personer här på lägret som gör allt till en stor fest!

Nu tycker vi att det börjar bli långt och vi önskar er en god natt!

Varma kramar och hälsningar

Nils och Linnea B!

Femkamp och blodiga konfirmander

Godkväll alla intresserade!

Eftersom alla var trötta efter gårdagens tältning så fick vi idag en välförtjänt sovmorgon!
Trots det var alla inte vakna till frukost, och blev då utsatta för den ökända ”tredje väckningen”…
Efter den fantastiska frukosten så vandrade vi ner till lektionssalen där vi diskuterade bibliska budskap i filmen Narnia, som vi såg igår.
Dagens enda lektion blev kort eftersom vi åt så sen frukost, lunchen intogs i vanlig ordning klockan tolv. Idag serverades broccolisoppa med bröd, ett bord vältes och maten la sig tillrätta på altangolvet (Mattias…).
Fredag = Städardag, så alla motiverade konfirmander tog sig glatt an sina områden och de o så rena rummen.

Belöningen efter städningen var en spännande fem-kamp på gårdsplanen. Gruppen delades in i fem lag, varje lag fick komma på ett eget namn och hejarramsa. ”Kartoffelkopfs”, ”Mimajast”, ”Joda”, ”Asbabianerna” och ”Skönheterna och odjuret” möttes i en rafflande kamp om glassen.
De olika grenarna var stövelkastning, en utmaning som gick ut på att klippa ett hål i papper och få igenom hela laget, stå på en tidning som blev mindre och mindre, ta sig över till andra sidan med ett x antal kroppsdelar i marken, och tillsist att transportera vatten i ett glas på huvudet fram till en flaska. Den sistnämnda grenen slutade i vattenkrig där få slutade torra (Allra minst Simon).
Efter en rast förflyttade vi oss till matsalen för att inta middagen som bestod av korvstroganoff med ris. Det smakade utsökt, alla åt och var glada.

På kvällen fick vi vara med om något spännande. Vi fick resa tillbaka i tiden till Jesus sista dag.
Resan började hos Jesus (Klas) under hans sista måltid. Jesus tvättade våra fötter tills dom blev rena och fina. Sedan fick vi ögonbindel och blev utledda till nästa station: När Jesus plågades. Vilda skrik och piskrapp utspelades kring oss, det var hemskt även om vi inte såg någonting alls. Vi reste fram ytterligare till Jesus korsfästelse, som började med att vi fick bära korsen (också med ögonbindel) för att sedan lägga oss ner och bli ”fastspikade”. Efter en brutal och blodig spikning fick vi vara med om Jesus uppståndelse, en ängel uppenbarade sig i bastuöppningen med budskapet om att Jesus inte längre låg i sin grav!
Det var en mycket intressant och häftig upplevelse, även om den var lite obehaglig ibland, de som ville fick sitta en stund och måla och reflektera över vad de hade varit med om. Sedan var det dags för kvällsfika, oboy och macka, innan vi begav oss mot andakten. Vi sjöng tre fina sånger medan vi tände ljus, och fick även berätta om våra känslor under tidsresan.

I skrivandes stund hörs pingisbollarnas studsanden i rummet bredvid, så nu ska vi gå och äga ut dem!

Maja och Julia

Ps. Alla konfirmander tog sig helskinnade ur tidsresan.

Hejsan svejsan!

Idag är det Amanda & Oscar som skriver i bloggen.

I morse när vi vaknade från vår andra natt på fjället så packade vi ihop allt, åt frukost och drog oss hem. Vi var hemma vid 11-tiden. Då åt vi lunch som var raggmunkar med fläsk och lingonsylt, efter det så gjorde vi oss frächa och glada då vissa även bastade. Sen packade vi upp tält och diskade triangaköken. Sedan var det dags att lufta sovsäcken och alla kläder vi hade med oss. Sedan var det fritid så de flesta ner till ICA och handlade sötsaker, och alla tog det relativt lungt.

Vi åt middag som var kött med potatis och sås, det var gott! Efter det gick resten ner till ICA. Sedan blev det film och det var ”Narnia Häxan och Lejonet” där vi skulle se det kristna sammanhanget. Vissa somnade under filmen men de sov bara en liten stund så de missade inget viktigt. Efter filmen var det kvällsfika och andakt som Oskar höll i. Han berättade om sina svar på böner. Vi fick tända ljus och sedan tyckte ledarna att vi skulle lägga oss. Ledarna tycker att vi har kämpat på bra med tanke på vädret så vi har sovmorgon till klockan 10.

God natt och sov gott MvH Amanda & Oscar.

Den kyliga morgonen började med ett friskt uppväckande av André och Frida. Killarna, som hade sovit i de röda, små tremannatälten, vaknade friskt i längtan av frukost, medan tjejerna, som hade sovit i den stora, kalla kåtan, vägrade att kliva ut ur de ”varma” sovsäckarna.
Som små, söta eskimå-konfirmander satt vi med våra tjocka lager kläder ute i den starka blåsten för att äta frukost. Efter att alla små, söta eskimå-konfirmander hade ätit klart, förklarar ledarna att de frusna tjejerna var tvungna att bestiga toppen på ett av de närliggande bergen, medan de varma killarna skulle få gå ut på ”solo”.

Tjejerna peppade varandra och höll ett högt tempo upp för de branta backarna tills de plötsligt ser en svart lymmel springa från baslägret upp efter tjejerna. André sprang med full fart för att berätta den hemskt dramatiska företeelsen:
”Något hemskt har hänt… Amanda har glömt sin glutenfria bulle!!” skrek André flåsande. Han lämnade bullen och sprang tillbaka de kilometrarna som skilde oss från lägret (Tack André!). Fikapausen blev räddad, och tjejerna hade nog med kraft för att ta sig tillbaka till lunchtid.

Samtidigt som detta hände var killarna på sitt ”solo”. Detta innebar att man utan klocka skulle uppskatta två timmar ensamt sittande på ett berg. Inget prat med någon var tillåtet, och man var tvungen att vara synlig från baslägret. Alla tyckte att detta var ett perfekt tillfälle att lägga sig i solen med sin sovsäck. Vissa sjöng sig igenom tiden, medan andra sov. Solen lyste, och vinden vinade, Viktor kom tillbaka med ett ansikte som pinade.
Andra kom tillbaka efter nästan tre timmar, medan vissa hade försökt ta sig tillbaka efter en timma och tio minuter (vilket ledarna absolut inte accepterade)…

Efter att alla var tillbaka åt vi lunch tillsammans. Nu klagade ingen på kylan.
Tjejerna väntade förbryllat inne i deras tält på att ledarna skulle berätta vad uppgiften var. Många anade vad det var eftersom vissa stalkade fjolårets blogg där det berättades om denna uppgift. Men när ledarna berättade vad vi tjejer skulle göra gjorde de det tydligt att vi inte hade någon tid att egentligen passa. ”Om ni kommer tidigt skickar vi iväg er, om ni aldrig kommer tillbaka hämtar vi er- om vi har lust.”
Medan tjejerna skyndade sig att packa väskan, var killarna redan på väg upp till berget som tjejerna bestigit innan lunch.

På killarnas lilla vandring var tempot inte detsamma som det tempo tjejerna hade haft… Men killarna klarade i alla fall att ta sig till toppen innan toppen, till ungefär samma topp som tjejerna hade stannat på. Efter den efterlängtade bullpausen vände också killarna tillbaka, alltså innan de tagit sig till toppen.

Tjejerna låg och lapade sol i sina varma sovsäckar, då även några här fick sig en ”vacker” solbränna. Tjejerna uppskattade detta mer än vad de trott, men några klarade inte av att sitta ensam på ett berg. Först ner var Charlott som hade hopp om att få komma ner och värma fötterna, men det fick hon ju inte… Den första personen som faktiskt fiiiick komma ner till ledarna var den sällskapssjuke Amanda. Amanda kom ner efter en timma och tjugo minuter.
En timma senare, då alla satt nere vid tälten, får våra kära K2:or uppdraget att finna den borttappade Emmy som låg och sov på andra sidan av ett berg. När hon väl kommer ner till oss andra, förklarar hon generat att hon ”råkat” somna och sedan totalt tappat tiden då hennes svar då K2:orna väckte henne var: ”Men det har ju bara gått en timma och tjugo minuter, jag får inte gå ner än”

När nu verkligen aaaalla var nere kunde vi umgås, och leka lekar, och göra annat grejs som att utvärdera dagens alla punkter. Tröttheten hindrade oss bloggare att komma ihåg vad som därefter hände… Någon gång, sent på kvällen (vet inte vad klockan efter vi inte fick ha med någon klocka) gick vi upp på en av de lägre bergstopparna för att ha en bergsandakt med André. Vi satte oss tätt intill varandra för att inte all vår värme skulle försvinna med vinden (eller var det bara för att André skulle få lä där han stod?). André pratade med vackra ord om vackra ting… som ingen av oss bloggare minns (vi var ju upptagna av att titta på den vackra utsikten)… Efter andakten var det tandborstning och läggdags. Alla hoppade nöjt ner i sina ”varma” sovsäckar.

Puss och kram från
Selina Strålberg & Viktor Strand !

Gossip Girl here,

You’re only source into the scandalous lives of Hemavan’s elite.

De morgontrötta konfermanderna blev väckta av hårda knackningar utanför sovrummsdörrarna. Argsint släpade de sig ur sina varma sängar och begav sig till frukosten. Som vanligt formades en inte så orginiserad kö till maten. De hade lika mycket i magen som Klas har på sitt pekfinger. Det var därför gröt fyllde tallrikarna och smörgosar spred sig över borden bredvid saft glasen i snabb fart. Sakta men säkert ändrades konfermandernas trötta ansikten till glada och mätta smileys.

När alla bröd var uppättna, alla flingskålar tomma och alla magar fulla, så var det dags för tandborstning. Snart var deras tänder lika vita som snön på fjäll topparna runt gården. Sen gick de med glatt humör till stora kyrksalen. Ett till kapitel lästes av Undercentralen och ungdomarna lyssnade i tystnad till Oskars lugna röst. Sedan knäppte de sina händer och bad om bättre väder, en sak de bad om varje morgon, med inget märkbart resultat.

Efter det rusade de ner för trapporna till lektionsalen. Rummet såg ut som det hade blivit utsatt för en väldig storm där istället för regn, papper hade kastats ned från himmlen. Pappersflygplan, Linnea’s fantastiska pappersblommor och Nils ”RESPEKT” och ”INTERESSANT!” lapper låg utsprida på golvet. Konfirmanderna fick sedan lära sig om Jesus och hans lärjeungar under lektionen. Emmy klagade ständigt på golvets smutsiga tillstånd eftersom hon bara för någon dag sen hade städat klassrummets golv(med kärlek).

Efter fortsatta berättelser om bibeln och flertal pingispauser så var det dags för ungdomarna att äta lunch. Eftersom magarna kurrade hysteriskt så hann de bara med en tafatt försök att sjunga ”mat halleluja, Amen”. Sedan trängde de sig fram till vad ledaren André berättade var ”färsk överkörd grävling” (AKA kyckling med ris). Konfermanderna gillade maten och vräkte i sig som de hade gjort varje dag sen lägret började. De blev fortsatt uppmuntrade av av de sanna orden som en vis man en gång sa ”ÄT MER MAT”.

Sedan när maten var uppäten så fick de en packlista för vad de skulle ha med sig till övernattningen dagen efter. Till mångas (eller min) stora förskäckelse så skulle de inte ha tillgång till dusch och shampoo i två hela dagar! Någon av ungdomarna kom på den briljanta ideen med att köpa ”dry shampoo” men ICA hade tyvärr inte förstått vilken underbar upfinning det var och därför fanns det inte att köpa.

När packlistorna var färdig skrivna så var det tid att lära sig hur man sätter upp ett tält på fjället, det vill säga i bak på gården. Ledarna demostrerade vind genom att skrika ”DET BLÅSER, KOM IHÅG ATT DET BLÅSER!!!”. Konfermanderna satte upp alla tält och det slutade med en tävling som killarna tyckte var (löjligt) allvarlig, där man skulle se vem kunde sätta upp tälten snabbast. _{killarna vann.}  

Då var det dags för ungdomarna att börja packa sina ryggsäckar med allt som behövs för två dagars övernattning på fjället. Så de packade alla skor, tröjor, byxor och flisar de ägde. Likaså packade de tuggumi, läsk, vattenflaska, choklad (såklart), chips, filtar, sovsäckar, mössor, vantar, solglasögon (2x), myggmedel, solkräm, kepsar, tjocktröjor, underställ, behåar, deodorant, trosor, kalsonger, skrivblock, pennor, smycken, tandkräm, tandborstar, parfym, mm.

Sedan satte de sina väskor i bussen och sig själva i fjällbussen. Klas, deras chaufför, lärare, pastor, vän, plastpappa, idol och psykolog körde dem till början av deras tröttsamma vandring. Efter cirka två timmar kom det till sitt mål. Det vill säga ett blåsigt, snöigt, och iskallt fjäll med 0% lä. Som vanligt funkade inte morgonensbön. Tjejernas tält gick inte ens att få upp så de fick sätta upp de tre röda små tälten istället. Med iskalla händer, nya förkylningar, och dåligt humör somnade de utmattade konfirmanderna i sina tält. (Vi hade också andakt innan och bad om bättre väder för morgondagen).

I know you love me,

Xoxo

Gossip Girl
(ANNIE OCH ALBIN)

Vart har konfirmanderna tagit vägen undrar ni? Jo, dom har gått upp på fjället till sjön Njölpen för att övernatta i tält två nätter. Därför kommer det att vara lite tyst om bloggen ett par dagar och endast en kort hälsning från mig idag.

Vi hade en vanlig förmiddag med morgonsamling och lektioner om Jesus och påsken. Under eftermiddagen hjälptes alla åt att prova och sätta upp tälten som skulle användas på övernattningsturen och packning av egen utrustning. Efter middagen fylldes ryggsäckarna även med gemensam packning, som mat, tält och spritkök varefter vi for iväg med bussarna en kort bit innan det bar uppåt.

Alla kämpade tappert i den branta lutningen med extra många kilo på ryggen och när vi slutligen kom fram till vår lägerplats startade gruppen genast med att få upp tälten för att få lite lä mot den starka vinden.

Själv vände jag hemåt igen för att passa på att vara ledig en dag… 🙂
Mer bilder och intryck kommer när konfirmanderna är hemma på gården igen.

/Klas