Tja tja bloggen! Det är Per och Astrid era favoritbloggare igen tillbaka med en mörk blogg.
Vi vaknade av ”Sultan of swing”, en mycket trevlig väckning. Ovanligt lugn. Vi hade en vanlig
frukost och helt normal morgonandakt. Efter detta fick vi vika flygplan med en hand och
sedan tillsammans två och två (detta symboliserade församling och bön, men vi kommer inte
ihåg hur). En extremt lärorik lektion.
Nu nalkades ett spännande äventyr, efter en tidig lunch och termospåfyllning så hoppade vi
in i bilarna och begav oss mot Kåtaviken. Väl där följde vi våra erfarna superman guider
Jörgen och Mojo. De berättade många intressanta saker, som till exempel vad en dolin är
och olika sätt att lokalisera grottor. Vi passerade många coola ställen och tillslut var vi
framme vid vår destination Östra Jordbäcksgrottan i Kåtaviken. Här delades vi upp i tre grupper.
Vi var i grupp ett och grupp två och fick gå ner först medan grupp tre stannade, fikade och Emil tände en eld trots det blöta vädret. Nu kanske ni undrar hur det var att klättra ner i grottan. Det var trångt, ingången var den trängsta passagen i hela grottan. Sedan möttes vi av
spetsiga väggar och ett oändligt mörker, men just detta gjorde inget eftersom vi hade
hjälmar och pannlampor med oss. Vi kravlade ner till busshållplatsen där vi fick ta del av
väldigt intressant information, bland annat om en före detta stalaktit som formats i grottan
under flera tusen år. Tyvärr hade någon okänd med brist på intelligens och förnuft brutit av och tagit denna stalaktit ifrån dess hem i kalkgrottan för X antal år sedan. En stor sorg. Vi fortsatte ner i grottan igenom underjordsbäckar och blöta stenar. Tillslut tog vi oss ned till platsen där vi inte fick gå längre och där fick vi ta del av totalt mörker. Om ni undrar hur det var så var det mörkt (Astrid tyckte inte om det).
Vi kröp upp ur grottan i en mycket trång gång och kom upp i en bäck där vi fick möta
dagsljuset igen. Sen fick grupp tre gå ner, vi fikade och jag (Per) höll Emils eld vid liv tills även
han tog sig upp ur grottan. Efter detta gjorde Parkour-Boys en comeback tack vare att
fantastiska Liv och Erik gick med på att ta hand om våra ömtåliga ryggsäckar. Jag (Per) gjorde
värsta kraschen, men överlevde utan några skråmor.
Vi åkte hem och fick käka god middag. Sedan såg vi på Narnia, hade en kort kvällsandakt och därefter väntade våra varma, sköna sängar på oss.
God natt bloggen! Vi ses en annan dag!
Toodles!
/Per och Astrid
