Det är jätteroligt att kunna meddela att sommarens (2015) läger nu är fullt. Vi har fått in 20 anmälningar och det är så många vi hittills sagt att vi kan vara. Eventuella anmälningar från och med nu hamnar på reservlistan.
Dessutom är det många som också vill vara med på K2 så vi ser fram emot ett riktigt toppenläger i sommar.
Anmälningar till sommarens Fjällkonfa fortsätter att droppa in. Nu är det 17 deltagare anmälda så det finns bara tre platser kvar! Vill du komma med, eller vet om en kompis som borde fara dit, så gäller det att snabba på nu :-)!
Hittills är det också åtta före detta konfirmander som anmält intresse för K2. Så även här kommer det att bli fullt. Alla är inte lovade plats ännu och sista dag att anmäla sig är 15/2. Så är du sugen på att vara med så kom in med din anmälan så får vi se om det blir du som får en plats.
Kommer bli ännu ett härligt Fjällkonfa-år i Hemavan!
Nu har vi skickat ut information om K2 – en ledarutbildning och fortsättnings-konfa för dig som gått Fjällkonfa förut – till de som gått Fjällkonfa de senaste tre åren.
Kolla in mer om K2 här och fundera över om du också skall ansöka om att få vara med till sommaren.
Om många vill vara med kommer vi att prioritera dem som är äldst eftersom vi tror att man får mer ut av K2 om det gått något år sedan man själv gick och läste.
Nu är det femton konfirmander anmälda till sommarens läger men ännu finns några platser kvar om du skulle vara intresserad. Vi kan vara max 20 st.
Nu har alla som anmält sig så här långt fått en bekräftelse skickad till sig. Bör komma i brevlådan vilken dag som helst. Det finns fortfarande plats för några till så skynda dig att anmäla dig innan den 31/10 så du inte missar denna chans.
Vill du göra reklam för Fjällkonfa kan du t.ex använda Affisch för Fjällkonfa-2015, eller bara tipsa någon om denna hemsida och att man helst skall ha anmält sig innan den 31/10 för att komma med (finns det platser kvar efter det datumet så går det även att anmäla sig senare).
Nu är det hög tid för dig att anmäla dig till Fjällkonfa 2015. Lägret är öppet för alla som går i åttondeklass, alltså har gått ur åttan när lägret börjar. Vi brukar ha deltagare från hela landet och de allra flesta som kommer till lägret gör det utan att känna de andra i förväg. Så var inte rädd för att anmäla dig även om du inte vet om någon annan som skall dit. Du kommer att få nya kompisar för livet!
Klicka här för att komma till anmälan
I menyn ovan finns ”Om Fjällkonfa” där hittar du den information du behöver och telefon och adress till oss om du undrar över något mer.
Läs också gärna vår Dagbok för att få en känsla för vad vi brukar göra under ett läger.
Vi ser fram emot att få lära känna dig nästa sommar :-)!
Då har sista dagen på fjällkonfa kommit. Hur mycket sömn som blev under natten kan man nog diskutera. Visst var det tyst vid sängdags, men vissa blev tagna på bar gärning gåendes på gården och krypandes genom fönster långt senare. Sofia var nöjd och Sverker besviken för att han sov igenom detta. Hur han kunde göra det är mig obegripligt när det lät som en elefanthjord i ett stall, för att citera Cecilia.
Morgonen kom iallafall och för somliga kom den tidigt, redan klockan 5.00 var man visst tvungen att börja sminka sig så man skulle hinna i tid till frukosten klockan 8.30. Sedan var det sista kapitlet av Undercentralen och så på med kåpor, blommor och lite sista minuten övning för att lugna nerverna. Sen var det dags för konfirmationsgudstjänsten.
Under glädje och dans tågade konfirmanderna in till låten Our God av Chris Tomlin. Mäktigt! Och nog kom det en och annan tår bland de församlade. Det var en gudstjänst med festkänsla, full av värme och sång både av konfirmanderna i olika konstellationer och alla tillsammans. Konfirmationsintyg delades ut, André predikade och så tågade vi ut.
Då var det dags för fotografering. Man kan ju fundera hur många kameror som fanns där samtidigt, nog var det många alltid! Hela lägret (konfirmander, ledare och K2) fastnade på bild i många olika konstellationer och grupper. Så plötsligt samlade sig konfirmanderna och gjorde en spontan ”falla-från-bordet (men i detta fallet var det en stor sten)”- övning i kåporna. Det var häftigt att se, speciellt eftersom jag inte var med när de gjorde den övningen tidigare i veckan.
När fotograferingen var över möttes vi av en underbar lunchbuffé. Alvina som fyllde år idag sjöng vi för och sen var det dags för kramringen. Tårar, skratt och tårar, nog är det jobbigt att säga hejdå till dem man levt med de senaste tre veckorna. Efter det återlämnade vi ungdomarna till de sina och det blev packning och städning av rummen. Så började man lämna gården, med lite mer tårar, skratt och tårar.
En del är kvar där på gården än, andra är kanske på resande fot och en del har kommit hem, men alla är vi på väg mot nya äventyr och hos de flesta finns nog förhoppningen att vi ska få återse varandra nån gång, nånstans. Efter tre veckor har det hänt en massa både hos konfirmander, K2 och oss ledare, vi har alla växt i mötet med varandra. Det är alltid bitterljuvt att lämna ett läger, att spräcka bubblan och åka hem, men vi tar med oss mycket: både träningsvärk och myggbett, glädje, skratt och vänskap och en massa, massa erfarenheter och minnen som vi får bära med oss.
Tack alla för Fjällkonfa 2014 och hejdå för den här gången!
/Marta
Kära blogg!
Nu är det bara två dagar kvar på detta års dagboksskrivande, och turen faller då på oss ledare.
Dagen började precis som vanligt, dock med en ovanligt fin frukost (gården smörar lite för främlingarna som kommit..). Förmiddagen ägnades helt och hållet till att öva in det sista inför spexen och andakten på kvällen, och inför avslutningsgudstjänsten på söndagen. Mycket som ska göras och mycket att hålla reda på, men nu såhär i facit i hand måste man säga att övningarna helt klart gav resultat.
En sista samling med endast konfirmander, K2:or och ledare, för att stålsätta oss, innan vi gick ner till lunchen, dit det helt klart var längre kö än tidigare. Så dags hade de flesta anhöriga kommit och istället för 22 var det nu 80 som skulle äta. Men fram till kramringen på söndag tillhör konfirmanderna ledarna!
Efter lunchen packade alla 80 in sig i bilar, och en lååång karavan lämnade gården och siktade mot Ruttjebäcken. Väl där fick alla ta en liten promenad upp en bit längs bäcken och svara på en tipspromenad om konfirmanderna som K2:orna gjort. När alla tagit sig upp till målet och packat upp sina liggunderlag, tunnbröd, bullar och kaffe gicks alla svar igenom. Ingen hade alla rätt 
men Samuels familj fick förstaplatsen med 8 rätt av 12. Strax därefter lämnade vi föräldrarna och begav oss tillbaka till gården för några sista-mintuen fixar inför kvällen.
Middag som vanligt 16.30 och kl. 18.00 börjar det som vi de senaste dagarna övat mycket inför, spexen! Konfirmanderna inledde med att ge deras syn på oss ledare och K2:orna, och nog erkänner vi att de gjorde det väldigt bra! Därefter gav vi ledare vår syn på hur lägret varit, vilket förstås var den sanna versionen.. Efter det var såklart alla helt tagna över våra fantastiska skådespelarkunskaper, men kvällen fortsatte med tävlingar mellan konfirmander och deras anhöriga i grenar som: ordningen av böcker i Nya testamentet, pingis, mygg-quiz och trangiaköksuppsättning. Kampen slutade faktiskt lika! Mycket imponerande då konfirmanderna haft 3 veckor på sig att träna på det mesta i grenarna.. Spexet avslutades med att varje konfirmand fick ett diplom med bilder, rim och en liten fin rad vi kallar lisvgnista.
Kyrksalen tömdes sedan och alla fönster öppnades för att få in lite nya luft. Vi laddade om och ställde in oss på nattvardsandakt. En ganska annorlunda andakt, dels för att det gavs möjlighet till både nattvard och dopbekräftelsen, men framförallt för att vi denna gång var 80 personer.
Kvällen avslutades med ett hejdundrande kvällsfika bestående av smörgåstårta och sedan var det dags för oss alla att gå till sängs. Imorgon är en lång och jobbig dag och vi vill ju gärna att alla är medvetna under dagen.
Nu sitter jag, Marta, Sofia och August inne i annexet och fascineras av hur tyst det faktiskt är, såhär sista kvällen.. Känns konstigt att nu gå och lägga sig för sista gången för den här gången, vi kommer sakna er men är tacksamma för tiden vi haft!
God natt!
/LedarSverker
Hej alla fjällkonfabloggläsare!
K2:orna Annie och Alma här. Nu är det äntligen våran tur att skriva lite eftersom alla konfirmander ska vara i säng (vilket de såklart inte är).
Imorse fick vi lyxen att sova lite extra länge, ungefär 9.30 kom Swerki Twerki (Sverker) in och berätta att vi inte hade något vatten och om man då behövde gå på toaletten så fick man ej spola. De flesta fick panik, men efter ca fem min fick vi reda på att vattnet var på igen. Falsk alarm alltså, vilken lättnad! Det var nog tur att vi fick sovmorgon för typ hälften av alla i annexet inte somna för än typ fyra. (Shit asså vi bara blev tvungna att skriva det, men vi nämner inga namn. FridaSaraVilleJakobClaraAlvinaMalin)
Vi vill inte avslöja för mycket, men en sak är säker – konfirmanderna kommer försöka trycka tillbaka anhöriga för att få stanna längre.
Efter frullen (frukosten) så började vi öva och planera inför helgen. Dans, sång och bus bl a, men mer tänker vi inte avslöja. Vi är väldigt imponerade över hur duktiga och fina alla konfisar är. Vi blev alla jätterörda och börja nästan gråta.
Efter maten fick vi storstäda för sista gången detta läger. Det var trevligt. (punkt) Efter städningen övade vi ännu mer. Det var kul. (punkt) Sen åt vi lax till middag. Det var gott. (punkt)
Främlingar, utomhemavaningar, har invaderat teverummen..
Sedan samlades vi i kyrksalen (the room som Annie kallar det). Vi satte/ la oss ner i en alvarlig cirkel och Sofia förklarade vad vi skulle göra. Vi fick var sitt papper som vi skulle skriva vårat eget namn på. Vi skickade runt papprena i cirkeln och man fick skriva någonting snällt. Det känns alltid skönt att få veta att man är värdefull och betyder något för andra. Nu är de veckorna tyvärr snart slut och det har börjat märkas i gruppen. Det är betydligt fler tårar under andakterna t ex. Alla har kommit varandra så nära nu, så bara tanken på att lämna Hemavan gör alla jätte sorgsna. (Felix kommer ju inte riktigt lämna Hemavan då meen…)
Nu måste vi dra. Amen.
Länge har det pratats om huruvida Annabell skulle få plats i Augusts ryggsäck. Och jo, det gör hon! (Nästan i alla fall..)
DET HAR HÄNT IGEN! The, nu välkända; great power of konfisar övervann K2+ledar-laget i ännu en fotbollsmatch. Än en gång har också jag, Annabelle, fått fått den ärofyllda äran att dokumentera spelet för er. Men låt mig säga: det är ingen lätt uppgift. Den nagelbitande spänningen, episka intensiteten och spektakulära lagandorna är nämligen så stora att de inte ens får plats i ett megalångt blogginlägg. Därför är det bäst att lämna fotbolls-känslorna på planen och istället berätta om något helt annat…resten av dagen.
Resten av dagen började redan mitt i natten när klockan slog tolv. I begynnelsen av tredje juli kunde alla höra snabba fotsteg dunsa i den lyhörda korridåren. ”SVISCH, BAM, SMACK”, lät det när Jakob, Clara och Villiam hämtade sitt pick och pack nödvändigt till ett natt-dopp. Osmidigt, om du frågar mig, men det osmidigaste är yet to come. Hur patrullen av badsugna blev avlöjad var minst sagt klumpigt; genom instagram. Det är inte så smart att lägga ut en ”nu ska vi bada bild” när ledare kan se ens bilder (CLARA?!). Det hela slutade med att Sverker och Sofia kom för att hämta upp busbarnen med en av minibussarna. Någon som sprang iväg när hon såg ledarna var Julia (Jakobs syster aka. The Master Of Bus herself). Det var hon som knäckte badidén, men ville inte stå för snacket när det väl gällde. Personligen tror jag att det beror på många superlivsfarliga trick och trix som hon gjorde när hon var konfirmand, men det är en helt annan historia.
Efter nattens upptåg och obligatoriska morgonritualer hade vi världens mest ledsamma lektion. Den var sååå sorglig att jag fällde mer än en tår. Det som ledarna talade om för oss är något vi alla förträngt i veckor. Ämnet var grymt jobbigt helt enkelt. Lektionen handlade om, jag förmår mig nästan inte ens att skriva det; verkligheten utanför fjällkonfan. KAN NI FATTA DET? Under 19 dagar då livet har varit som ultimatast har vi levt i en bubbla… EN BUBBLA SOM SNART KOMMER ATT SPRÄCKAS?! Som plåster på såren tröstade ledarna med att de tre återstående dagarna kommer bli de bästa hittills. Eftersom lägret redan varit så makalöst tvivlade jag till en början, men lät mig övertygas när Klas sa att vi skulle bada badtunna, basta, tävla, grilla hamburgare och få uppesittarkväll (!!). Jakob, Villiam och Clara ser särskilt fram emot en ”laglig” badupplevelse. Såklart är resten av oss andra supertaggade också! Det här kommer verkligen att bli bäst.
Som sista konfirmant skrivandes på bloggen skulle jag villa tillägga ett ”TACK JAG ÄLSKAR ER ALLA”. Den meningen talar för sig själv.
Länge leve fjällkonfaminnen!
– Annabelle
Hej!
Dagen började med att vi klev upp tidigare (typ där vid 7 tror jag) för att vi skulle fara och vandra på en glaciär, med Mojo som instruktör kl 9. Så det var bara att skynda sig och packa en rejäl matsäck för vi skulle vara borta hela dagen typ till kl 8.
Det var 2 timmar resetid dit men helt klart värt det!
Tyvärr så minns jag inte vad glaciären eller berget som vi vandrade på heter men det ligger i Norge iaf #ouppmärksam. Men jag minns att det var så mycket bräms, broms & klägg eller vad man nu vill kalla det, för det viftades med mössor och kepsar. Ungefär hela tiden.
Men på vägen upp till glaciären så fick vi veta att dom runda grejorna som satt på stenhällarna var halvädelstenar så alla blev galna (nästan) och började plocka massa för att sen få veta att dom inte var värda så mycket så att man kunde sälja dom. Men Mojo sa att det var många förr i tiden som gjorde smycken av dom så säkert har någon i våran släkt smycken som är gjorda av dom.
När vi var framme vid glaciären så fick vi en instruktion på hur man skulle sätta på oss en sele, och mördar skor, för piggarna som vi skulle sätta på var typ 4 cm långa. Vi fick även en ishacka (som många såg som en fint mördarvapen??!! fråga inte mig om de haha!)
När vi började att gå så var det viktigt att man skulle gå i varandras fotsteg så att man inte gick i nån spricka på 25 m djup och kilades fast. Vi fick höra att det hade hänt en kille och det tog 9 timmar att få upp honom ur den. Men det gick bara bra att gå där ingen föll ner (tror jag iaf). Senare när vi hade vandrat en bit så visade Mojo hur man skulle gå för att fästa dobbarna på bästa sätt i isen. När man skulle gå i en nerförsbacke så gällde det att man gick med böjda ben och rak rygg för bästa resultat. Och vid brant uppförsbacke så skulle man ut me rumpan och luta sig fram. Nu i efterhand så tänker jag att han kanske bara gjorde det för att lura oss. Eftersom att det såg väääldigt roligt ut. Men vem vet, det funkade i alla fall.
Det hände inte så mycket mer där borta vi gick mest runt och kollade på glaciären. Men på väg ner till bilarna så ramlade André pga att han är gammal och skruttig 😉 och fick ont i sitt knä.
När vi kom ner till bilen så bestämde sig en del att dom ville bada i en typ grön/turkos sjö. 
För att det var fett steekigt ute och att dom flesta var väldigt varma och svettiga. (Och varför det hade blivit så var för att det hade runnit ner massa mineraler i vattnet från berget.)
När vi skulle fara hem i bilarna så var det många som var helt slut av dagens aktivitet och somnade sött i bilen. Men vissa höll igång och lyssnade på musik för att Linnéa (jag) hade tagit med mig min högtalare pga att bussarna som vi åker i inte har någon radio.
Tips på bra bil låtar/som vi lyssnat mycket på under lägret:
On My way – Phil Collins (vet inte vad den svenska versionen heter)
Slå mig hårt i ansiktet – Thomas Stenström
Kids – MGMT
Crack The Window Refix – TASO VIP – Yheti
Highway man – HOFFMAESTRO
Där palmerna bor – Medina
Där jag hänger min hatt – Norlie & KKV
Från och med du – Oskar Linnros
Hur dom än – Oskar Linnros
Ju mer dom spottar – Kapten röd
Det här kanske var mer vad jag gillar att lyssna på efter som att det har varit från mina spellistor men det var på ett ungefär.
/Linnéa Lundström
