Då har sista dagen på fjällkonfa kommit. Hur mycket sömn som blev under natten kan man nog diskutera. Visst var det tyst vid sängdags, men vissa blev tagna på bar gärning gåendes på gården och krypandes genom fönster långt senare. Sofia var nöjd och Sverker besviken för att han sov igenom detta. Hur han kunde göra det är mig obegripligt när det lät som en elefanthjord i ett stall, för att citera Cecilia.
Morgonen kom iallafall och för somliga kom den tidigt, redan klockan 5.00 var man visst tvungen att börja sminka sig så man skulle hinna i tid till frukosten klockan 8.30. Sedan var det sista kapitlet av Undercentralen och så på med kåpor, blommor och lite sista minuten övning för att lugna nerverna. Sen var det dags för konfirmationsgudstjänsten.
Under glädje och dans tågade konfirmanderna in till låten Our God av Chris Tomlin. Mäktigt! Och nog kom det en och annan tår bland de församlade. Det var en gudstjänst med festkänsla, full av värme och sång både av konfirmanderna i olika konstellationer och alla tillsammans. Konfirmationsintyg delades ut, André predikade och så tågade vi ut.
Då var det dags för fotografering. Man kan ju fundera hur många kameror som fanns där samtidigt, nog var det många alltid! Hela lägret (konfirmander, ledare och K2) fastnade på bild i många olika konstellationer och grupper. Så plötsligt samlade sig konfirmanderna och gjorde en spontan ”falla-från-bordet (men i detta fallet var det en stor sten)”- övning i kåporna. Det var häftigt att se, speciellt eftersom jag inte var med när de gjorde den övningen tidigare i veckan.
När fotograferingen var över möttes vi av en underbar lunchbuffé. Alvina som fyllde år idag sjöng vi för och sen var det dags för kramringen. Tårar, skratt och tårar, nog är det jobbigt att säga hejdå till dem man levt med de senaste tre veckorna. Efter det återlämnade vi ungdomarna till de sina och det blev packning och städning av rummen. Så började man lämna gården, med lite mer tårar, skratt och tårar.
En del är kvar där på gården än, andra är kanske på resande fot och en del har kommit hem, men alla är vi på väg mot nya äventyr och hos de flesta finns nog förhoppningen att vi ska få återse varandra nån gång, nånstans. Efter tre veckor har det hänt en massa både hos konfirmander, K2 och oss ledare, vi har alla växt i mötet med varandra. Det är alltid bitterljuvt att lämna ett läger, att spräcka bubblan och åka hem, men vi tar med oss mycket: både träningsvärk och myggbett, glädje, skratt och vänskap och en massa, massa erfarenheter och minnen som vi får bära med oss.
Tack alla för Fjällkonfa 2014 och hejdå för den här gången!
/Marta
Nu är vi hemma i Sollentuna igen med vår Malin, och gläds åt fina minnen från avslutningshelgen. Stort och varmt tack till alla er ledare och gårdspersonal som gjort det fantastiska lägret möjligt! Skön sommar till alla önskar familjen Sundström!