Dag 6 – En midsommarnattsdröm

Hejsan!

Igår var en dag vi har sett fram emot: Midsommarafton.

Drömgudstjänsten presenteras för resten av lägret

Dagen började liksom många andra dagar med en god frukost och högläsning av ännu ett kapitel av ”Undercentralen”. Sedan gick vi ner två våningar för att ha lektion. Vi pratade och diskuterade kring gudstjänster. Ledarna delade in oss i tre grupper, och varje grupp fick skriva ner hur de ville ha sin ”drömgudstjänst”. Vi hade obegränsat med pengar så vi kunde hitta på vad som helst, bara det blev så bra som vi ville. När alla grupper var klara presenterade vi hur vår gudstjänst var för de andra och man fick ställa frågor om man ville.

Först på plats runt midsommarstången var fjällkonfirmanderna

Efter lektionen gick vi upp till matsalen för att äta lunch, och vi blev glatt överraskade. Vi skulle äta Midsommarbuffé, och vi fick också en efterrätt som bestod av marängsviss med choklad och jordgubbar! När alla var mätta och belåtna gick vi till våra rum för att packa till vandringen på kvällen. Innan vi gick iväg till det årliga midsommarfirandet så hände något. Emma L gick som vanligt i korridoren i annexet när Johan och Lukas hoppade fram och spärrade vägen. Ett slagsmål bröt ut, två mot en, och efter en ojämn kamp vann Emma. Bra gjort!

Äta karamell, åka karusell och fröjdas hela dagen uti Nora

Sedan gick vi i samlad trupp ner till festligheterna. När vi kom ner stod vi först och pratade med varandra. Sen började Frida och André göra ”lita på varandra” – övningar, Frida föll bakåt och André tog emot henne. Lukas föll bakåt, och Emma L tog emot honom. Sen ville Lukas att Emma skulle falla. Hon tvekade lite, men föll sedan bakåt. En överraskad Lukas steg snabbt åt sidan så att Emma föll rätt på några cyklar. Alla var överens om att det var väldigt oschysst gjort, men Lukas hävdade glatt att han inte alls hade trott att hon verkligen skulle lita på honom. Emma blev inte så överdrivet arg på honom, men ägarna till cyklarna for därifrån i högsta fart

//:Små konfingar, små konfingar är roliga att se. :// Ej öron, Ej öron eller svansar hava de...

Fototävlingen bedöms hårt av Frida

Där vi var fanns det bland annat café, dragkamp, fiskdamm, lotteri och såklart dans runt midsommarstången! Dansen avslutades med ”Små grodorna” som var mycket uppskattad. Innan vi hade gått ner fick vi veta att vi skulle ha en tävling då vi skulle vara indelade i samma lag som på lektionen. Varje lag skulle ta med sig en kamera ner. Där nere fick varje lag en lapp där det stod massor med föremål (ca 50 stycken) listade, allt från ”skalbagge”, ”same” och ”Hemavanbo” till ”ruter sju” och ”kram”. Alltså, varje lag skulle leta upp de sakerna som stod och ta kort på dem. Men alla i laget var tvungna att synas på varje bild. En timme och tjugo minuter senare samlades vi uppe på gården och ledarna räknade ihop våra poäng. Självklart så var det ett lag som vann.

Sedan gick vi och åt middag (kyckling och ris), gott, gott. Efter det bytte vi om och gjorde oss i ordning för att åka. Helt plötsligt började jag blöda i tandköttet. Då tog jag lite papper och höll det mot för att stoppa det. Frida kom och frågade: ”Har du slagit ut en tand?”

Snart är alla redo att gå

Snabbt spred sig ryktet om min utslagna tand, och många samlades och frågade om jag verkligen hade gjort det. Jag försökte vara trovärdig, men ganska snart började jag skratta.  En stund senare åkte vi iväg mot vårt mål. Det var drygt en timme dit och halvvägs passerade vi gränsen mellan Sverige och Norge. Bilarna parkerades på en stenig strand och där fäste vi skidorna och stavarna på ryggsäckarna. Först var det lite oklart om vi verkligen skulle vandra där, eftersom vid toppen låg ett moln som inte verkade vilja flytta på sig. Men gruppen och ledarna var eniga: vi ska gå upp här. Så började den långa vandringen mot toppen. Ledarna hade förvarnat oss om att vi skulle gå i ungefär fyra timmar, så vi hade packat med extra mycket fika.

Oskar drar lite statistik vid första fikarasten

Oskar drar lite statistik vid första fikarasten

Först gick vi genom skogen, det var träd här och var och marken var täckt av knähöga ormbunkar.  Hela tiden gick det uppåt. Jag tyckte det var väldigt jobbigt att gå med den tunga ryggsäcken (packad med kläder, pjäxor och annat smått och gott), men Frida och Gustav (som inte tänkte åka skidor) var jättesnälla och turades om att bära min ryggsäck. Det är jag mycket tacksam för! Vi gick och gick och gick. När vi hade gått i ca en timme stannade vi för att ta vår första fikapaus. Där vi satt var det stenigt och öppet. Vi hade utsikt över hela sjön, fjällen och skogen. Det var fantastiskt.

Sista stoppet innan skidåkning

När alla var färdiga fortsatte vi. Det var en lång och svår vandring, men samtidigt väldigt rolig. Vi stannade då och då för att dricka och vila, men till slut hade vi nått vårt mål. Då satte vi oss ner och fikade igen. Det är svårt att beskriva känslan. Att sitta och blicka ut över ett otroligt vackert landskap, prata med vänner och dricka varm o’boy ungefär 1087 meter ovanför havsytan på midsommarafton.

Ibland fick man tänka ut hur man skulle ta sig förbi vissa stopp

Sedan tog vi på oss pjäxorna (vissa hade lite problem med att få ner fötterna, men det gick) och skidorna och började åka. Några gick lite högre upp medan andra stannade kvar. Det var väldigt kul att åka, men ibland fick vi ta av oss skidorna för att gå en bit. När vi hade åkt så mycket som det gick tog vi av oss skidorna och den långa vandringen mot stranden började.

 

Hejdå!

/ Therese

Turen avslutades med korvgrillning på stranden

 
Fler bilder från natten återfinns här
 

Det här inlägget postades i Dagbok, Dagbok 2011. Bokmärk permalänken.

3 svar på Dag 6 – En midsommarnattsdröm

  1. Anita Nyholm skriver:

    Fantastiska bilder! Den midsommaraftonen kommer ni inte att glömma!

  2. Daniel Jaede skriver:

    Senorita. eh…. det var nog ingen dröm. Bildbevis. Ett minne för livet. Bra skrivet.
    Vi saknar dig. Wilma är klart (o)rolig), när inte hela familjen är samlad (för er alla, det är vår favorithund). Stampe har bra omsorg, och mår bra, tror jag.
    Skönt att det finns vänner som bär ens packning och mogna killar (och tjejer)……

  3. Berit Gidlund skriver:

    Hej Therese!

    Vad kul att läsa om hur Du har det på lägret. Det verkar lite jobbigt att gå med packningen. Tur att Du fick hjälp. Maten smakar väl bra när ni är ute och rör på er. Sen får ni ju fin “andlig föda” oxå förstår jag.
    Många kramar från
    Mormor och Morfar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.