Fjällkonfa i Hemavan

Vi vaknade denna morgon vid lite olika tider. Själv vaknade jag 8.22 som jag gjort de senaste 3 veckorna. De första konfirmanderna vaknade redan 06:00. Det var visst något slags hår som skulle fixas.

Idag har det ju varit den stora dagen: Konfirmationshögtidsgudstjänst. Vi hade tränat i flera dagar inför detta. Blommorna fästes på våra vita kläder och vi var de vackraste i hela världen. Eller som jag själv brukar säga: Vi var asbabian-vackra. Vi dansade in till låten ”Who Am I” och vänner mormor, pappor, kusiner, och alla mammor med flera fällde sina första tårar. Därefter sjöngs det sånger, innan det var dags för det stora provet: trosbekännelsen samt konfirmation.

Oskar höll ett tal om vad vi gjort de senaste tre veckorna och att mycket i livet handlar om att våga. Andre och Oskar spelade senare ett drama som handlade om hur du vågar helt o fullt lämna ditt liv i Jesus händer. Om du låter Honom ta hand om ditt liv? Därefter predikade Klas om en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. Är vi perfekta som kristna eller är det just det operfekta som tron egentligen handlar om? Därefter dansades en dans som konfirmanderna hade koreograferat. Då fälldes ännu fler tårar. Slutligen sjöngs sången så länge jag lever och alla jublade i sina hjärtan av denna fantastiska gudstjänst.

Därefter flydde vi ut på gräset eftersom en miljardtrehundrafemtio-fyratusensjuhundra83 fotografer nu jagade oss. Bild efter bild knäpptes ute i gröngräset och precis som alla år sken solen förstås. Någon kom på idén att för varje kort som togs skulle en krona gå till gårdens verksamhet. Bra kollekt blev det alltså. 12:00 öppnades matsalsdörrarna och det vankades en fantastisk buffé. När vi hade ätit alldeles för mycket och för gott så blev det förstås efterrätt. Den fantastiska Kerstin avtackades för sin lägertid genom en chokladask och ett kort som alla konfirmander hade skrivit några vackra rader var på. Efter lunchen var det dags för det jobbigaste inslaget under dessa 21 dagar: Kramringen! Tårar, tårar, tårar och en o annan tår delades mellan kramarna. Hårt men sant kanske möts vi inte igen som grupp. Tur att det finns facebook och liknande.

Nu är gården nästan tom. Halva Värmland sitter dock i ett hörn, någons skor är glömda i annexet och resterna av en buffé dukas fram som middag. Det är tomt, men i hjärtat finns alla med alltid!

/André

Hej alla bloggläsare!

Sång för Alvina som fyllde år inledde dagen, sedan lästes sista kapitlet i Undercentralen och vi fick säga ”Hej Då” till konfirmanderna i Svartvattnet. Därefter så finslipades danser, draman och spex inför kvällen och morgondagen. När det var dags för lunch hade hela gården invaderats av ”sånna där” familjer och släktingar som åt lunch tillsammans med oss.

Sedan packade vi alla in oss i bilar och bildade en lång bilcaravan med sikte mot Rutjebäcken. Efter stigen upp till samlingsplatsen i bäcken så hade ledarna gjort en tipsrunda om konfirmanderna och ledarna. För familjerna var frågorna rätt svåra men hade men läst bloggen hade man en viss hjälp. Väl uppe på samlingsplatsen gicks svaren igenom och föräldrarna fick reda på nya sidor om sina barn. När alla svaren var presenterade lämnades familjerna kvar och konfirmanderna och ledarna åkte tillbaka till gården för att fixa det sista.

Kerstin hade till middag fixat en festmåltid som vi alla nöjt av innan det var dags för festkvällen. Först fick konfirmanderna spexa om ledarna som bestod av ett drama, alternativ ingångsdans och en ny version av bibeläventyret. När ledarna hade torkat sina skrattårar så var det dags att ge igen med ett drama som handlande om alla dumma sätt som konfirmanderna retat ledarna. Såklart var allt sant som ledarna presenterade. När alla skrattat klart delades bilddipolm ut till konfirmanderna. Därefter övergick kvällen i en andakt som först bestod av ett gripande drama som konfirmanderna genomförde och sång från några av konfirmanderna. Sedan tog alla en promenad till älven där Clara valde att låta döpa sig. En magisk stund där Guds närvaro var stark. Det fanns även möjlighet att göra en dopberäftelse. Som en perfekt avslutning på kvällen så fick vi bästa kvällsfikat ever bestående av smörgåstårta. Sedan var det dags att hoppa i säng för att ladda inför högtidsdagen.

Sofia, Ledare

Den här dagen gick vi upp senare än vanligt. Väckning skedde 09.30 och 10.00 serverades frukosten.

Undercentralen lästes, idag fick vi följa n’Jakob, före helgens förberedelser påbörjades. När det var dags för lunch hördes ett fasansfullt glatt skrik innefrån matsalen, då en viss fröken Ekespong överraskades av förra årets konfirmander Julia, med broder.

Under eftermiddagen fortsatte så förberedelserna och det går inte att säga annat än att konfirmanderna med bravur klarar allt det vi utsätter dem för.

Efter middagen planerades lördagens spex, den sista isolerade andakten hölls och ett väldigt kramigt gäng fick läggas i säng kring 22.30.

Hos ledarna löso dock flitens förberedelselampa starkt, till långt in på natten!

Tjenare alla goingar det är Ella som skriver! 
  Idag när vi vaknade så var det någon som hade tejpat fast plastfolie på nedre delen av fötterna på dörren och som nog hade hoppats på att vi skulle gå in i den.  Jag låg och drog mig i sängen när Elin märkte den och man kunde höra Oskar skrika till Sofia.
”Sofia!, Någon verkar ha busat inatt”
Sofia svarar ”VAA! Har någon busat inatt” (Agerade överraskad dåligt)
Jag var för sömning för att bry mig men när jag såg plastfolien drog jag bort den slängde den i sopporna och gjorde mig redo för frukost. Men när man ska ta sina skor så ser man att det bara finns en sko av varje par i torkrummet. Jag blev irriterad och snodde istället någons foppa tofla som hade rosor tryckt på den och gick till frukosten.
Väl vid frukosten var den en livlig diskussion om vem som hade busat. Jag fick veta att JAG varit på misstänk listan men… det var inte jag. Alma trodde det var Sofia och Oskar medan dom trodde det var Alma eller Villiam eller… var det anorlunda… Ja, ja det var många som anklagade många. Jag brydde mig inte och följde inte med så mycket (Som ni kanske redan märk) och ägnade mig åt mobilen istället. Men i slutet visade det sig att det var Alma och Villiam som hade gömt skorna bakom huset och det hade varit Oskar och Sofia som hade satt fast platsfolien. (Redax:Oskar och Sofia hade även flyttat skorna, men Villiam och Alma kastade ut dem på den regniga baksidan )
Vi skulle gå i grotta på eftermiddagen sen men fick reda på att Mojo och vår guide Johan hade varit tvungna att åka på ett fjällräddnings uppdrag (Om en man som hade fiskar och gått vilse på vägen hem) så vi skulle nog göra annat istället för grotturen. Och på Torsdagen hade vi även våran sista riktiga lektion så… *Snyft* nu är det slut! *Gråter* Så vi kunde ta med os alla våra saker som vi hade i klassrummet för vi skulle inte vara där något mer *Snyft* Vi fick senare vet också att Mojo och Johan han tillbaka innan det var dags för våran grott tur så vi skulle visst ha den ändå.
Vi åkte i nästan en timme dit vi skulle och sen skulle det typ ta en halvtimme för os att komma up till grottan. Jag tror vi gick förbi 2 – 3 grottor på vägen dit en av dom hete iallafall vita tunneln eller… var det vita grottan. Aja något av det, men vi kom fram och vi var uppdelade i 2 grupper för vi hade inte nog med hjälmar för alla att gå ner samtidigt. Grupp 1 var Sofia, André, Annie, Joel, Elin och Moa och resten var i grupp 2 (Oskar, Villiam, Alma, Alvina, Klara och jag) Johan följde med båda grupperna. Och under tiden grupp 1 var i grottan så utforskade vi lite vid forsen och klättrade lite där och sånt.
Sen när det väl var våran tur så var jag inte så glad för det såg verkligen trångt ut vid ingången och jag var inte ensam. Alma var inte heller så peppad, jag gick in före henne efter Johan sen kom Alma och efter det vet jag inte. I början var det jobbigt men man vande sig vid mörkret och det lila ljuset som kom från hjälmarna och det blev större utrymme när man kom längre in. Vi gick igenom halva huvudtunnel (Tror jag) sen vände vi om den gick snabbare än vad man tänkt men det var faktiskt riktigt häftigt. Sen skulle vi till bilarna och då tog vi en väldigt jobbig omväg och där halva Värmland (Annie) ramlade… många gånger. Och det var inte så svårt att märka när man precis går framför.
Sen åkte vi i typ 1 timme tillbaka till Fjällstationen och då fick vi inte duscha utan skulle direkt äta middag. Det var soppa och efter det pannkakor med grädde och sylt om man ville ha. När man ätit så berättade Klas mer om vad vi skulle göra på kvällen och vi skulle up till fjällhotellet och bada tunna och bastu. Vi gick och packade och gick up till hotellet. När vi väl var där var det väldigt mysigt med all utsikt och det var så varmt och skönt i vattnet. Efter ett tag av badande och bastande så var det bara några få kvar ute och då bestämde dom sig för att stiga upp och mysa i fika, mat stället rummet eller nåt sånt. Och det var även där vi hade våran andakt. Det var väldigt mysigt att vara där.
Och nu på kvällen så fick vi vara uppe till 1 och göra vad vi ville! Så bye bye för nu ska jag se Taken! (Tänk på att detta skrevs på en kväll för dom som läser så ser jag inte Taken varje dag)
Ha det bra av Svartlå’s Ella! <_3 _=”_” p=”p”>

Tjaaa, Värmland här!
Onsdagen började med att alla steg upp i vanlig tid för att äta frukost. En vanlig förmiddag flöt på med lektioner som handlade om församling, vad en kyrka egentligen är och att komma hem. Det är lätt att va kristen här i Hemavan där det pratas om och man får uppleva Gud hela tiden, men vad händer när vi kommer hem?
Det blev ingen vandring efter lunch vilket va uppskattad av några lata konfirmander med trötta ben. Istället blev det att åka till Hemavans Nationalarena där det spelades fotboll och doppboll. Laget som förlorade förra fotbollsmatchen ville ha revansch. Sofia försökte sig på igelkotten som innebar att kura ihop sig på marken framför Klas, eftersom hon bara studsade tillbaka när hon försökte tacklas. Vi fick till ett riktigt bra passningsspel och många snygga mål som resulterade i att vi vann överlägset, igen! Men i doppboll blev det andra bullar, då var dom sura och Joel glänste med många snygga mål. Vi fick se oss besegrade.
Sen blev det full fart in i duscharna och middag. (Tack Kerstin för all den fantastiskt goda maten)
På lektionen såg vi en film som är så sorglig att de räcker att tänka på den för att gråta (iaf för mig). Vi såg Skicka vidare eller Pay it forward som är originaltiteln. Den handlar om en kille som kommer upp med en idé att om man gör tre stora tjänster för någon, nått som dom inte kan göra själva, och endast kräver att nästa person gör samma sak för nån annan så kommer världen bli lite mindre ”skitdålig”.
Några grinade, och jag som låg i Almas knä skapade en blöt tårfläck på hennes byxor, och andra satt och skrattade åt killen med konstig frissa.
När filmen va slut och alla hade grinat färdigt såg plötsligt jag och Annie att det både regnade och var solsken ute. Alltså perfekt väder att springa ut och sjunga och dansa i tyckte vi! Fast sen blev vi stoppade av den stenhårde André och fick inte komma in före vi bytt om.
Efter kvällsfikat hade vi som vanligt andakt och även där var de en del tårar. Alla börjar inse att det närmar sig slutet och att vi snart måste splittras.. Men nu är det bara att hålla humören uppe och göra det bästa av dagarna som är kvar så kan vi gråta floder när det väl är dags. Den dagen den sorgen typ.

P.S. Medan vi konfirmander sussar sött försöker ledarna sig på något vi ännu inte lyckats med…….

Kram //Alvina

Hej, Annie här!

  Tänkte att ja skulle berätta om dagen. Idag fick vi gå upp tidigt, 7:00. För idag skulle vi ut och klättra i glassiärer. Dom flästa av oss (alla utom Elin å Ville) gick motvilligt upp. Vid frukost gjorde vi en mat säck som skulle räcka från då vi åkte (8:00) till då vi kom hem (20:00).
Resan tog ungefär 2 timmar. På vägen dit vare hel chill alla söv å hade dä as soft. Sen kom vi fram hälsade vi på vår guide Johan (han va sten cool) å sen blev dä KISS TIME!! (Redax: Hon menar alltså kisspaus) Ja, Alvina å Clara sprang in en bit i skogen elle va dä nu va å satte oss i närmaste, säkraste buske. Sen börja dä gå uppför. Upp mot höga höjder. Typ Jesus höjd.  Man kände sig så mäktig samtidigt som man kände sig så liten.
Ju högre upp vi kom desto mer blåste dä. När vi kommit en bra bit kom vi in i molnen. Då tyckte Andrè att dä kändes som att man gick i ett mjölk packet. Ja håller inte riktigt mä men…
Sen kom vi äntligen fram! Dä va as coolt!!!!! dä va som… som Ice Age 8 typ! Vi käka en smörgås å sen drog vi iväg ut mot nya höjder å upplevelser. När vi kom till första glassiär sprickan så trodde ja alvarligt att ja skulle dö! Men cool som ja ä så visa a dä inte utan tog dä chill å hoppa över dän. Sofia å Alma va nog dom som va mäst coola idag tror ja. Dom va så rädda men dom hoppa ändå över sprickan.. EN APPLÅD FÖR DOM! (klapp)
Efter en bit råka ja snubbla över mina fötter så ja fick en tagg igenom högra skon (förlåt mamma).
Sen när vi hade gått klart dän planerade svängen ut på glassiären så låg vi så himla bra i tid så vi fick gå en extra sväng. Då fick vi gå under glassiären. UNDER!! Fett coolt asså…
Väl tillbaka så tog vi en käk paus å sen drog vi ner te bilarna. I början låg ja sist mä Ville men sen vart dä värsta bräsen! Ja ba bräste om alla! Å sen blev ja helt plötsligt först mä Ella, Alma å Elin.
Sen kommer ja inte ihåg va som hände för helt plötsligt va ja tillbaka te Ville å Clara. Dä gick rätt bra för oss, men inte för Alvina. Vi gick och helt plötsligt hörde vi henne skrika, då hade hon fastnat mä foten så dom bakom fick hjälpa henne upp. Sen hade hon trillat ett antal gånger å. Ja som brukar vara dän som trillar fläst gånger trilla facktiskt bara 2 eller möjligt vis 3 gånger. IT`S AMAZING!
Vi va nästan nere då ja skulle hoppa ner från en sten men lyckades få en pinne in tryckt i näsan.. AJ!
På vägen hem va alla lite små trötta tror ja. Ja somna på vägen hem, men efter några mil så började Ville å Alma bråka mä mig (försöka väcka mig), så dom fick sig några snytingar…. oooops mitt fel…  Men dom får skylla sig själva!
Väl hemma hade vi lite brottning i chill-rumet, ja förlorade… sen va dä andakt å sen nattinatti.
Tack för idag alla goÀ å härligÀ människor!!

puss// Annie

P.s.  Sorry för stav fel å så… BUT I CAN`T HELP IT!!!  jo dä kan ja men iaf…

Annie hoppar över sprickan