Fjällkonfa i Hemavan

Den här dagen gick vi upp senare än vanligt. Väckning skedde 09.30 och 10.00 serverades frukosten.

Undercentralen lästes, idag fick vi följa n’Jakob, före helgens förberedelser påbörjades. När det var dags för lunch hördes ett fasansfullt glatt skrik innefrån matsalen, då en viss fröken Ekespong överraskades av förra årets konfirmander Julia, med broder.

Under eftermiddagen fortsatte så förberedelserna och det går inte att säga annat än att konfirmanderna med bravur klarar allt det vi utsätter dem för.

Efter middagen planerades lördagens spex, den sista isolerade andakten hölls och ett väldigt kramigt gäng fick läggas i säng kring 22.30.

Hos ledarna löso dock flitens förberedelselampa starkt, till långt in på natten!

Tjenare alla goingar det är Ella som skriver! 
  Idag när vi vaknade så var det någon som hade tejpat fast plastfolie på nedre delen av fötterna på dörren och som nog hade hoppats på att vi skulle gå in i den.  Jag låg och drog mig i sängen när Elin märkte den och man kunde höra Oskar skrika till Sofia.
”Sofia!, Någon verkar ha busat inatt”
Sofia svarar ”VAA! Har någon busat inatt” (Agerade överraskad dåligt)
Jag var för sömning för att bry mig men när jag såg plastfolien drog jag bort den slängde den i sopporna och gjorde mig redo för frukost. Men när man ska ta sina skor så ser man att det bara finns en sko av varje par i torkrummet. Jag blev irriterad och snodde istället någons foppa tofla som hade rosor tryckt på den och gick till frukosten.
Väl vid frukosten var den en livlig diskussion om vem som hade busat. Jag fick veta att JAG varit på misstänk listan men… det var inte jag. Alma trodde det var Sofia och Oskar medan dom trodde det var Alma eller Villiam eller… var det anorlunda… Ja, ja det var många som anklagade många. Jag brydde mig inte och följde inte med så mycket (Som ni kanske redan märk) och ägnade mig åt mobilen istället. Men i slutet visade det sig att det var Alma och Villiam som hade gömt skorna bakom huset och det hade varit Oskar och Sofia som hade satt fast platsfolien. (Redax:Oskar och Sofia hade även flyttat skorna, men Villiam och Alma kastade ut dem på den regniga baksidan )
Vi skulle gå i grotta på eftermiddagen sen men fick reda på att Mojo och vår guide Johan hade varit tvungna att åka på ett fjällräddnings uppdrag (Om en man som hade fiskar och gått vilse på vägen hem) så vi skulle nog göra annat istället för grotturen. Och på Torsdagen hade vi även våran sista riktiga lektion så… *Snyft* nu är det slut! *Gråter* Så vi kunde ta med os alla våra saker som vi hade i klassrummet för vi skulle inte vara där något mer *Snyft* Vi fick senare vet också att Mojo och Johan han tillbaka innan det var dags för våran grott tur så vi skulle visst ha den ändå.
Vi åkte i nästan en timme dit vi skulle och sen skulle det typ ta en halvtimme för os att komma up till grottan. Jag tror vi gick förbi 2 – 3 grottor på vägen dit en av dom hete iallafall vita tunneln eller… var det vita grottan. Aja något av det, men vi kom fram och vi var uppdelade i 2 grupper för vi hade inte nog med hjälmar för alla att gå ner samtidigt. Grupp 1 var Sofia, André, Annie, Joel, Elin och Moa och resten var i grupp 2 (Oskar, Villiam, Alma, Alvina, Klara och jag) Johan följde med båda grupperna. Och under tiden grupp 1 var i grottan så utforskade vi lite vid forsen och klättrade lite där och sånt.
Sen när det väl var våran tur så var jag inte så glad för det såg verkligen trångt ut vid ingången och jag var inte ensam. Alma var inte heller så peppad, jag gick in före henne efter Johan sen kom Alma och efter det vet jag inte. I början var det jobbigt men man vande sig vid mörkret och det lila ljuset som kom från hjälmarna och det blev större utrymme när man kom längre in. Vi gick igenom halva huvudtunnel (Tror jag) sen vände vi om den gick snabbare än vad man tänkt men det var faktiskt riktigt häftigt. Sen skulle vi till bilarna och då tog vi en väldigt jobbig omväg och där halva Värmland (Annie) ramlade… många gånger. Och det var inte så svårt att märka när man precis går framför.
Sen åkte vi i typ 1 timme tillbaka till Fjällstationen och då fick vi inte duscha utan skulle direkt äta middag. Det var soppa och efter det pannkakor med grädde och sylt om man ville ha. När man ätit så berättade Klas mer om vad vi skulle göra på kvällen och vi skulle up till fjällhotellet och bada tunna och bastu. Vi gick och packade och gick up till hotellet. När vi väl var där var det väldigt mysigt med all utsikt och det var så varmt och skönt i vattnet. Efter ett tag av badande och bastande så var det bara några få kvar ute och då bestämde dom sig för att stiga upp och mysa i fika, mat stället rummet eller nåt sånt. Och det var även där vi hade våran andakt. Det var väldigt mysigt att vara där.
Och nu på kvällen så fick vi vara uppe till 1 och göra vad vi ville! Så bye bye för nu ska jag se Taken! (Tänk på att detta skrevs på en kväll för dom som läser så ser jag inte Taken varje dag)
Ha det bra av Svartlå’s Ella! <_3 _=”_” p=”p”>

Tjaaa, Värmland här!
Onsdagen började med att alla steg upp i vanlig tid för att äta frukost. En vanlig förmiddag flöt på med lektioner som handlade om församling, vad en kyrka egentligen är och att komma hem. Det är lätt att va kristen här i Hemavan där det pratas om och man får uppleva Gud hela tiden, men vad händer när vi kommer hem?
Det blev ingen vandring efter lunch vilket va uppskattad av några lata konfirmander med trötta ben. Istället blev det att åka till Hemavans Nationalarena där det spelades fotboll och doppboll. Laget som förlorade förra fotbollsmatchen ville ha revansch. Sofia försökte sig på igelkotten som innebar att kura ihop sig på marken framför Klas, eftersom hon bara studsade tillbaka när hon försökte tacklas. Vi fick till ett riktigt bra passningsspel och många snygga mål som resulterade i att vi vann överlägset, igen! Men i doppboll blev det andra bullar, då var dom sura och Joel glänste med många snygga mål. Vi fick se oss besegrade.
Sen blev det full fart in i duscharna och middag. (Tack Kerstin för all den fantastiskt goda maten)
På lektionen såg vi en film som är så sorglig att de räcker att tänka på den för att gråta (iaf för mig). Vi såg Skicka vidare eller Pay it forward som är originaltiteln. Den handlar om en kille som kommer upp med en idé att om man gör tre stora tjänster för någon, nått som dom inte kan göra själva, och endast kräver att nästa person gör samma sak för nån annan så kommer världen bli lite mindre ”skitdålig”.
Några grinade, och jag som låg i Almas knä skapade en blöt tårfläck på hennes byxor, och andra satt och skrattade åt killen med konstig frissa.
När filmen va slut och alla hade grinat färdigt såg plötsligt jag och Annie att det både regnade och var solsken ute. Alltså perfekt väder att springa ut och sjunga och dansa i tyckte vi! Fast sen blev vi stoppade av den stenhårde André och fick inte komma in före vi bytt om.
Efter kvällsfikat hade vi som vanligt andakt och även där var de en del tårar. Alla börjar inse att det närmar sig slutet och att vi snart måste splittras.. Men nu är det bara att hålla humören uppe och göra det bästa av dagarna som är kvar så kan vi gråta floder när det väl är dags. Den dagen den sorgen typ.

P.S. Medan vi konfirmander sussar sött försöker ledarna sig på något vi ännu inte lyckats med…….

Kram //Alvina

Hej, Annie här!

  Tänkte att ja skulle berätta om dagen. Idag fick vi gå upp tidigt, 7:00. För idag skulle vi ut och klättra i glassiärer. Dom flästa av oss (alla utom Elin å Ville) gick motvilligt upp. Vid frukost gjorde vi en mat säck som skulle räcka från då vi åkte (8:00) till då vi kom hem (20:00).
Resan tog ungefär 2 timmar. På vägen dit vare hel chill alla söv å hade dä as soft. Sen kom vi fram hälsade vi på vår guide Johan (han va sten cool) å sen blev dä KISS TIME!! (Redax: Hon menar alltså kisspaus) Ja, Alvina å Clara sprang in en bit i skogen elle va dä nu va å satte oss i närmaste, säkraste buske. Sen börja dä gå uppför. Upp mot höga höjder. Typ Jesus höjd.  Man kände sig så mäktig samtidigt som man kände sig så liten.
Ju högre upp vi kom desto mer blåste dä. När vi kommit en bra bit kom vi in i molnen. Då tyckte Andrè att dä kändes som att man gick i ett mjölk packet. Ja håller inte riktigt mä men…
Sen kom vi äntligen fram! Dä va as coolt!!!!! dä va som… som Ice Age 8 typ! Vi käka en smörgås å sen drog vi iväg ut mot nya höjder å upplevelser. När vi kom till första glassiär sprickan så trodde ja alvarligt att ja skulle dö! Men cool som ja ä så visa a dä inte utan tog dä chill å hoppa över dän. Sofia å Alma va nog dom som va mäst coola idag tror ja. Dom va så rädda men dom hoppa ändå över sprickan.. EN APPLÅD FÖR DOM! (klapp)
Efter en bit råka ja snubbla över mina fötter så ja fick en tagg igenom högra skon (förlåt mamma).
Sen när vi hade gått klart dän planerade svängen ut på glassiären så låg vi så himla bra i tid så vi fick gå en extra sväng. Då fick vi gå under glassiären. UNDER!! Fett coolt asså…
Väl tillbaka så tog vi en käk paus å sen drog vi ner te bilarna. I början låg ja sist mä Ville men sen vart dä värsta bräsen! Ja ba bräste om alla! Å sen blev ja helt plötsligt först mä Ella, Alma å Elin.
Sen kommer ja inte ihåg va som hände för helt plötsligt va ja tillbaka te Ville å Clara. Dä gick rätt bra för oss, men inte för Alvina. Vi gick och helt plötsligt hörde vi henne skrika, då hade hon fastnat mä foten så dom bakom fick hjälpa henne upp. Sen hade hon trillat ett antal gånger å. Ja som brukar vara dän som trillar fläst gånger trilla facktiskt bara 2 eller möjligt vis 3 gånger. IT`S AMAZING!
Vi va nästan nere då ja skulle hoppa ner från en sten men lyckades få en pinne in tryckt i näsan.. AJ!
På vägen hem va alla lite små trötta tror ja. Ja somna på vägen hem, men efter några mil så började Ville å Alma bråka mä mig (försöka väcka mig), så dom fick sig några snytingar…. oooops mitt fel…  Men dom får skylla sig själva!
Väl hemma hade vi lite brottning i chill-rumet, ja förlorade… sen va dä andakt å sen nattinatti.
Tack för idag alla goÀ å härligÀ människor!!

puss// Annie

P.s.  Sorry för stav fel å så… BUT I CAN`T HELP IT!!!  jo dä kan ja men iaf…

Annie hoppar över sprickan

Hallojsan allihopa! Nu är det jag som skriver igen.

Idag gick vi upp som vanligt, förutom några av oss som ville se André när han upptäckte att vi busa med honom. Inatt gick nämligen hela gruppen upp för att genomföra ett bus som vi hade planerat. Klockan tre samlades vi utanför stora huset. När vi hade kollat alla fönster och dörrar insåg vi att det skulle bli svårt att genomföra buset för ingenting var öppet! När vi var på väg tillbaks kom super smarta Alma på att kolla ytterdörren, som såklart var öppen. Vi tog oss in och satte upp plastfolie framför Andrés dörr så att han skulle gå rakt in i det när han gick ut genom dörren på morgonen. Allt var perfekt planerat, förutom den lilla detaljen att vi inte hade räknat med att vi skulle vara trötta och att det skulle vara mörkt. När André väl skulle gå ut ur sitt rum på morgonen duckade han lätt under plasten (som var allt för synlig.) Sedan dess har han klagat på oss att vi är sämst på att busa. Men men vi har inte låtit det förstöra våran busglädje, utan förbereder oss för att ge igen på André för hans trackande.

Senare på dagen fick vi reda på att vi skulle ut och bada. Alla blev överlyckliga. Vi åkte väg till en jättefin sandstrand där vi badade och hade det gött resten av eftermiddagen. Några omgångar Beach Volleyboll hanns också med. På kvällen har vi haft lektioner som vanligt och pratat om den Helige Anden.

Vi fick också prova ut utrustning till glaciärturen som vi ska göra i morgon. Ville kunde inte hålla sig utan var gång på gång tvungen att fråga om man kunde döda folk med diverse vassa saker. Oskar förklarade för honom att man kan döda folk med sina händer också, så sakerna var inte så farliga trots att de var lite vassa.

Nu ska vi kvällsfika och gå o lägga oss eftersom vi måste upp extra tidigt imorgon (suck)

HejsanHoppsan från mig //Moa

Klas använder vattensprutan på sömniga konfirmander. Foto: Clara

Hej och hallå jag igen!

När jag vakna upp så invänta jag de andra till frukosten för alla är så morgontrötta(dagens ungdom). Efter frukosten så hade vi morgon andakt och lektioner. Vi började lektionen med att ledarna svarade på några frågor vi hade. Sen började Oskar prata om olika kyrkor. Klas pratade sedan om döden och vad som händer efter man dör. Vi slutade första lektionen med att Sofia började prata om mission. Efter det år vi en fantastisk lunch som Kerstin hade gjort i ordning. Kommer bli jobbigt att komma för maten här är fantastisk.

Efter lunch så tog vi bilarna till grythind i Norge. Det var första gången jag var utanför Sverige. Vi gick ganska länge men det var helt klart värt det för hela vägen var fantastisk med bäckar och några sjöar till och med. Det var när jag såg bäckarna jag kom på ett ganska bra citat om Gud. Man kan tänka att vi människor är som en sjö och Gud som bäckarna för en bäck slutar aldrig rinna och fyller på sjön. Det är som Gud han slutar aldrig fylla på med energi, kärlek och tröst, Och om man vill så är det bara fylla på med mer under resan/livets gång. Men när vi kom så var utsikten extra speciell för vi såg lam och man såg verkligen hur långt som helst. Det var det mest fantastiska jag någonsin sett. Sen när vi gick ner var alla lite trötta och värmlänningarna ramlade hur många gånger som helst och skrattade i stortsätt hela vägen ner. När vi väl var nere efter mycket sång och skratt så åkte vi hem och duscha. Sedan åt vi en middag som bestod av kyckling och ris.

Efter middagen så hade vi lektion. Fast den blev lite senare än som vi brukar ha. För turen tog lite längre tiden än de andra turerna. Sen hade vi andakt och efter andakten fika vi. Så nu är man så där härligt mör och seg i kroppen. Men ja det var allt för mig. Hade bäst flodhäst som man brukar säga.

Det var allt för mig Ville eller vilma, villem, villiam, villburr, oskar, emil, och fler namn jag blivit kallade.

Idag (lördag) hade vi som vanligt lektion på morgonen ca.9.30. Klas hade första passet och ledarna svarade på frågor som vi hade skrivit på lappar och lagt i frågelådan och pratade sedan om att bli kristen sedan tog Oskar andra passet och pratade om W.W.J.D. som betyder What Would Jesus Do och sen så var det mat (raggmunkar och fläsk) och sen var det städning (igen) och vi skulle plocka ihop tälten som vi hängde upp på tork i torkrummen i förrgår (utom gruppen som diskade spritköken). Sen var det storstädning (igen), i samma anda som förra lördagen, det tog jättelänge (en och en halv timme) och sen då fick vi faktisk en liten rast, men sen så hade ledarna hittat på att vi skulle göra tillitsövningar. Vilket var ganska roligt. Det var allt ifrån ”köra bil” till ”göra kvadrat med ögonbindlar” till ”spindelnätet” och det var nog alla tillitsövningar vi gjorde då. Efter det var det mat (igen), men den här gången var det potatis och köttbullar och till efter det var det lingon-kola-paj som var jättegod, sen var det lektion (igen) och då pratade Sofia om ”Vem är jag?” och mitt i lektionen bröt vi och gjorde tillitsövningar (igen). ”Stå i cirkel och falla” och sen gjorde vi en ”välja bilder övning” och sen var det mat (igen), men den här gången var det kvällsfika och efter det var det andakt med stationer som man fick gå runt mellan och göra olika saker som att måla med vattenfärger på ett jättestort papper och tända ljus.

Nu är det läggdags (klockan är 23.07 så jag har varit uppe för länge) så god natt.

/Joel

Hola alla fina, och fula, bloggläsare. Willkommen ska ni vara.

Fredagen den 28 juni 2013 började med en efterlängtad sovmorgon och ytterligare en efterlängtad och härlig Kerstin-frukost. Inte för att det är nått fel på att äta Skogaholmslimpa me’ skinkost och oboj sittandes med underbara fjäll till både höger å vänster… Meeen.

Vi har i alla fall, nu, påbörjat andra halvlek av lägret och det börjar kännas så där riktig superduper bäverbra med los konfgrupp. ”Tajtare å tajtare för varje dag som går” som det gamla ordspråket lyder.

Idag har los konfgrupp sluppit att gå på tur och istället haft OS (oseriösa spelen). Vi delades upp i tre lag. Mitt hette   Regnbågsbävrarna och vann tre ärofyllda poäng för de bästa namn. STOLT. Egentligen behöver jag inte nämna vad det var för grenar, eftersom vi typ ägde å tog hem segern, men jag kan ta det lite snabbt. Kort å gott kan en väl säga: STÖVELKASTNING, FRISBEEGOLF, KLÄTTRING, BOULE, PAPPERSKNEPIKNÅP, FORTASTÖVERMEDBESTÄMTANTALKROPPSDELAR och SPRINGAMEDVATTENPÅHUVUDETLEKEN. Nämnas bör även Villiams bragd göra när han transporterade sig sjuhundramiljonertrehundraåttiofyra millimeter under förordningen att endast en fot, två armar och ett huvud skulle nudda marken. Det var en underbar syn. Efter den avslutande tävlingen var det strålande sol och eftersom vi redan var lite lagomt blöta utbröt det i vattenkrig. Lagen var så jämna, jajamensan. Annie, Alvina, Alma och jag mot Ville, Vilma, Villiam och Villeman. Jag måste bara få hylla mitt lag, i de oseriösa spelen, bestående av Annie Furukärn Eriksson och Ella Nilsson en sista gång. Utan er skulle jag aldrig kunnat vinna priset att få gå ner till Ica å köpa valfri glass, så tacktack.

Vi har även varit lite extra musikaliska idag. Någonstans i bakhuvudet, har vi väl trots allt, vetskapen om att det vankas avslutningshelg om ett tag å att det då typ förväntas lite ljuv musik… Jag avslöjar inte under några omständigheter vad som sjöngs, men att det var bland det vackraste vi har sjungit idag, det kan jag lova.

Nu är det kvällsfika och sen en ”annorlunda andakt” citerat André som tycks innehålla nattvard. Nattvarden ska enligt källor bestå av polarbröd och druvjuice, det ska enjoyas mycket väl å sen blire i sängen med oss, i alla fall jag. Jag är i nuläget en väldigt för mycket astrött varelse.

Under dagens lektion:

  Klas: Vad är det som alltid händer klockan 18 på fredagar?

Annie: BOLIBOMPA!

Klas: Jooo det är i å för sig sant, men det var inte riktigt det jag tänkte på…

En hög konfirmander: Nu är det fredagsmys om det så är det sista jag gör… Nu är det slut på veckan det är dags för FREDAGSMYYS

Det kommer upp en del kvalificerade gissningar.

Det blir tyst å Klas väntar spänt på att nån ska säga det rätta svaret.

Alma skriker plötsligt ”ÅH SABBAT!!” slår båda nävarna hårt i klassrumsbänken, ger ifrån sig ett aj och ett YES, eftersom hon inser att sin gissning var helt korrekt.

Lektionen kaosade ett tag å både ledare å konfirmander skrattade tills magen krampade.  Tack Alma!

Ciao Ciao!

Clara

Hej alla fjällkonfabloggläsare!

Denna natt tillbringades ute på fjället en sista gång innan vi började vår väg hem till fjällgården, och natten var inte direkt någon dans på rosor. Det blåste och regnade så några av oss började fundera på hur vi skulle göra för att överleva. Haha! Kåtan som vi ungdomar sov i lutade nästan vågrätt och där inne satt några av oss, livrädda, tills hjältarna Sofia och Oskar kom och drog åt allting så att vi inte skulle dö.  André var kanske för lat för att hjälpa till, eller så var han rädd för att blåsa bort. Vem vet? Några lyckades dock sova trotts allt oväsen. När tältet stod något rakare kunde de flesta somna om. Jag själv, som inte var trött alls pga. min lilla tupplur dagen innan, var fortfarande livrädd och kall.

När väl morgonen kom proppade vi i oss allt vi kunde av frukosten så att vi skulle slippa bära hem så mycket.  Vi tog ner tälten och plockade upp efter oss innan vi traskade ner för berget igen.  Pga. allt regn under natten var det ännu svårare än vanligt att ta sig ner för allt var så halt. Många var nära på att trilla fast Värmland tog hem priset och båda två vurpade ner i buskarna. Sen går det även rykten om att Sofia trillade i en bäck och följde med den ca 50 meter innan hon fick tag i en sten och kravlade sig upp. Men som sagt var det bara ett rykte…
Sen var det bara en biltur och vi var hemma igen. Många svettiga och smutsiga ungdomar trängdes för att komma in i duscharna och äntligen få tvätta håret.  Sen blev det städning i smågrupper och det gick så fort att vi nästan hade för mycket oplanerad tid över. Vi spelade kort, dunkade musik, pratade och satt vid mobilerna, så sociala som vi kan vara ibland. Men det kan vara riktigt skönt att komma in i sin egen värld när man spenderar så mycket tid med andra. En viss miss Värmland, övertrött som få for omkring bland sofforna och ramlade ner i golvet med huvudet först hela tiden utan att sluta. Ville bara säga att vi satt och skrattade gott åt hennes idéer.  Inga skador tack och lov, bara mer skratt från hennes sida, och det ända hon sa var: ”Det var roligt, IGEN!”

På kvällslektionen kollade vi på Narnia – Häxan och lejonet. Ni som har sett den och har lite koll på Jesu liv borde se den igen och tänka er att Lejonet, Aslan, är Jesus. Det gjorde att man öppnade ögonen ännu lite mer för vem Jesus var och är.  Ni andra borde också se den såklart, både rolig och spännande på samma gång.

Jag vill tacka Kerstin för den otroligt goda maten som man inte kan få nog av. Tack Kerstin! Jag tror att jag talar för hela lägergänget när jag säger att vi uppskattar din mat superduper mycket!
(Ni lagar god mat där hemma också mamma och pappa så ta inte illa upp!)

Vill även påpeka att ni läsare gärna får skriva ännu fler kommentarer, vi tycker alla att det är jätte roligt att läsa dem så kommentera så mycket ni kan. Ni gamla konfirmander får gärna skriva fler tips på hur man ska busa med ledarna. Vi har stor nytta av alla dem.
Kram från Alma.

Hallå där alla läsare! Som det står i föregående inlägg så gick vi upp på ett fjäll vid Laisaliden för ett tag sedan. Första natten gick bra men de flesta konfirmander vaknade ungefär fyra gånger igenomsnitt innan Sofia kom och väckte oss på morgonen. Kontrollfreak som jag är ville jag gärna veta vad klockan var, eftersom jag har så otroligt dålig tidsuppfattning, men visste redan vad svaret skulle bli innan svaret kom, ”Vi vet inte”. Efter en god frukost fick alla konfirmander i uppgift att gå iväg ensamma åt olika håll så att vi inte kunde se eller höra varandra. Vi skulle gå tillbaka till tältplatsen när vi trodde att två timmar gått och skulle bli iväg skickade igen om vi kom tillbaka för tidigt. Jag tog med sovsäcken, liggunderlag och kameran och traskade upp till en sten 130 meter bort kanske, och somnade där efter kanske, 8,10 minuter tror jag? När jag sen vaknade, på grund av att jag glidit av stenen, så hade jag såklart ingen aning om vad klockan var och sprang därför ner till lägret igen. Det visade sig att ingen hade kommit tillbaka ännu och att jag hade varit borta i 2 timmar och 18 minuter. Jag satt mig på en sten och började äta lunch samtidigt som andra konfirmander började rulla in en efter en när de såg att jag fick stanna kvar vid lägret.

Efter lunchen, som bestod av Varma koppen och mackor, skulle vi i samlad trupp bestiga närmsta bergstopp utan ledarna. Det skulle vara en samarbetsövning som resulterade till många pauser men efter kanske två och en halv timme så satt vi andfådda på toppen och käkade bullar som ledarna gett oss. Vi sparade tre så att André, Sofia och Oskar skulle få varsin också när vi kom ner igen men väl tillbaka efter turen som sammanlagt tog runt tre eller fyra timmar så hittade vi dock spår av chokladtårta, chips och mariekex på marken, så vi har en anledning att tro att samarbetsövningen bara var ett trick från ledarna så att dom kunde äta upp alla godsaker… Men kul var turen i alla fall och en vacker utsikt var det högst upp på toppen.

Sedan så blev det dags för middag, köttfärs och makaroner, som var otroligt gott efter vandringen. Vi hade inget schema efter middagen så vissa stannade ute och lekte lekar medans andra satt inne i det stora tältet och småpratade. Myggen blev runt kvällen bara fler och fler och tillslut var det lite svårt att se framför sig för alla mygg som var i vägen. Snudd på outhärdligt. Efter andakten fikade de som ville kvällsfika och alla gick sedan och borstade tänderna. Sedan var det god natt och sov så gott. Men det vi inte visst var att natten skulle bli blåsigare än vi någonsin hade kunnat tro…
To be continued…
Kram från Elin!