Hej allihopa!
Idag är det Erik fackel och Axel wennberg som skriver bloggen. Vi vaknade på fjället utan att veta vad klockan var. Det var en lite konstig känsla men man vände sig. Efter frukost fick vi informationen att vi skulle få en utmaning. Ledarna kallade det solo. Det gick ut på att hitta en bekväm plats på fjället, sitta där tills vi tror det har gått 2 timmar sedan komma tillbaka. Alla hade olika taktiker för att driva tiden. Vissa räknade medans andra bara sov. Efter vad vi trodde var två timmar gick vi tillbaka och pratade i grupper om våran upplevelse.
Under tiden fikade ledarna en massor gofika!
Efter lunchen så fick vi i uppdrag att tillsammans transportera en bullpåse till en av topparna som man såg från lägret, helt utan ledare! Vi började med att samla oss i en ring så att vi kunde diskutera hur vi skulle gå tillväga för att ta oss till toppen på bästa sätt. För att göra turen så snabb som möjligt så fick Erik alltså jag och David ha ryggsäckar. I ryggsäckarna så hade de plagg som man kunde ta på sig om det blev kallt. För att hålla ihop gruppen så hade vi David längst fram i ledet och Simon längst bak i ledet. Erik som bar en väska gick i mitten med första hjälpen kittet ifall någon skulle skada sig. För att hålla koll på alla gruppen sa vi att alla skulle hålla koll på personen vänster om en. Axel höll tillexmpel koll på Simon.
Och under tiden fikade ledarna en massor gofika!
Vi gick längst leden en lång bit och hade ofta vattenpauser. Det fanns vissa person som klagade att vi hade för många vattenpauser (Erik Fahlgren och Simon). Efter att ha gått en stund kom vi till en punkt vart det började bli ganska brant. Det var då insåg att gruppen kanske måste splittras. Anledningen till att vi behövde splittras var att det fanns några som inte skulle ta sig upp till toppen. Det innebar att gruppen inte var tillsammans längre som var en av instruktionerna från ledarna. Detta bildade en liten konflikt eller “diskussion” i gruppen om vad vi skulle göra näst. Vissa tyckte att vi skulle äta bullarna vart vi stannade medans andra i gruppen tyckte att vi skulle splittras och en del av gruppen skulle vänta till andra gruppen kommit tillbaka från toppen. Till slut så bestämde vi oss för att splittra gruppen i två delar, men vi valde att äta bullarna tillsammans. Förutom Simon som i smyg gömde sin bulle för att äta den på toppen. Dock innan vi kunde bege oss mot toppen behövde vi fylla på med vatten. Den närmaste bäcken med rent vatten var minst 400 meter bort.
Vi skickade iväg en grupp på 3 personer för att ta allas vattenflaskor och fylla de med vatten en bit bort. När vi i gruppen började gå ner till den närmsta bäcken så stötte vi på några renar när de passerade ett krön. Vi hade allt under kontroll trots att renarna var så nära som 5m. Gruppen som var kvar där uppe trodde inte att vi hade allt under kontroll så man kunde höra deras oro när de ropade till att vi skulle stå stilla så att renarna skulle lämna oss i fred trots att vi redan gjorde det. Efter att renarna hade passerat så gick vi ner till bäcken och fyllde alla vatten flaskorna och sedan gick vi upp till resten av gruppen.
Efter att vi delat ut vattenflaskor Kunde ena gruppen börja röra sig mot toppen. Erik Fackel gick först eftersom han bar allas jackor och första hjälpen kittet sedan gick Simon sist. Nu hade vi betydligt färre pauser eftersom Erik Fahlgren var där. Resten av turen var det inga konstigheter vi skulle bara upp till toppen. På toppen njöt vi av den vackra utsikten samt nöjet att tömma sin blåsa. Simon åt också sin smugglade bulle på toppen.
Vandringen ner från berget gick väldigt fort eftersom att alla var trötta och hungriga och kvällsmaten väntade på oss vid tälten. Vi visste också inte vad klockan var så vi trodde att klockan var mycket mer än vad den var så vi skyndade oss lite extra och hade få pauser.
Efter middagen höll Oskar i en andakt uppe på toppen av ett närliggande berg.
Erik avslutade dan med det som han beskriver som det vackraste toabesöket i hans liv. Simon Och Erik nummer 2 höll också med. Solen skulle precis gå ner, det låg en lätt dimma långt bort så fjällen fick en effekt som nästan var surrealistiskt.
Det var en mycket händelserik dag men nu är det läggdags. Tack och Hej!
Wow ! Bästa reseskildringen.
Har hört att renar äter fjällkonfirmander till frukost! (Läses på grov stockholmska)