Dag 14 – Körväckning, tillit och hemliga möten

Hej, alla våra fjällkonfa fans!!

Dagen börjar med en fantastisk kör som kommer in och väcker oss. Den var 3 stämmig skulle vi gissa på (Edit K2: 5 stämmor!) men inte helt säker. När alla sen hade tagit sig till frukosten insåg Samuel att hans mjölk hade färgats blå under natten, mystiskt?!

Efter frukosten hade vi lektion med Klas där vi diskuterade om gårdagens film The Passion of the Christ. Sedan fick alla konfirmander en paus, men det svar ingen vanlig paus för när vi kom tillbaka efter rasten var Klas borta och vi hade Marta som Lärare istället!!!! Nu har buskriget börjat!!!!!!!! Eller kanske inte direkt men vi vill att det ska börja!!!!

Till lunch fick vi alla mycket god pizza som vi alla fick njuta av. Efter lunchen fick vi veta att vi skulle göra det svåraste i våra liv!! Sammarbets /tillitsövningar!!!

Vi blev indelade i två olika grupper. I dom grupperna skulle vi göra mycket svåra saker. Men vi klarade alla övningar eftersom vi litar så mycket på varandra och kände trygga i oss själva. Så mycket kredd till alla andra konfirmander som klarade allt även fast man inte först vågade.

Sedan blev det middag, då fick vi lite olika saker som smakade smått och gott. Men det bästa med middagen var att det var mycket sol så att vi kunde sitta ute för första gången!!

När middagen var uppäten samlades alla konfirmander uppe i brasrummet, för ett hemligt möte om vilka pranks vi ska bidra med till kriget! Vi kan såklart inte läcka hemlig information men vi kan säga så mycket som att det kommer bli ett par händelserika dagar här i Hemavan.

Efter det hemliga mötet samlades vi vid midsommarstången för två samarbetsövningar till som skulle komma att bli den värsta timmen i hela våra liv!! Men det var dom inte, det hela gick typ ut på att vi skulle ta på varandra, eller vi skulle falla från ungefär 1,2m höjd ner i våra medmänniskors armar, utan att ramla.

När vi var färdiga med övningarna gick vi ner till källaren för att ha en till utmaning men denna gång var det inte fysiskt utan känslosamt istället. Vi fick en möjlighet att öppna upp oss inför gruppen och berätta saker som tynger oss. Vi kan inte berätta något specifikt av vad som sades eftersom det vi sa var mycket privat.

Men nu är det 5 minuter kvar tills kvällsandakten så vi kan inte skriva något om den men vi vet att det kommer bli mycket spännande och lärorik!!

/Igor och Thea