Imorse gick vi upp en halvtimma tidigare för
att hinna med dagens planer. Dessa va då att vi skulle äta frukost kl 8 och sedan kl 9 åka till Norge där vi skulle på en GLACIÄRTUR!! Några konfirmander var dock sjuka eller hade ont så dom fick motvilligt stanna hemma och vila. Efter två timmars busstur på en krokig och guppig väg var vi framme vid parkeringen. Då samlades vi i en ring och fick yxor utdelade av Mojo. Han var vår glaciärexpert för dagen.
Vi gick ett bra tag brant uppför och tog många pauser där Mojo flikade in info om glaciärer. Vi kom upp på fjället, då vart det 
planare och vi satte oss och åt lunch. Det började dock spöregna så alla försökte kura ihop sig under en klipphäll för att hålla sig torra. Sedan var det endast 500 m promenad till glaciärkanten. Där satte vi oss ner och tog på oss selarna och spikdubbarna (som kallades något vi glömt) Sedan fick vi koppla oss till linor och började sedan gå.
Det var mycket hård is så ibland var det svårt att få fäste men då hade vi ju våra isyxor och spikdubbar. Vi gick i en långsam takt och stannade ibland för att kolla på isgrottor. Det var en häftig upplevelse trots det bråkiga vädret. När vi kommit tillbaka dit vi hade lämnat våra ryggsäckar tog vi av oss all utrustning och begav oss tillbaka. På vägen ner stannade vi för ett mellanmål en gång och efter det delade vi upp oss lite beroende på hur fort man ville ta sig ner.
Tillbaks vid bussarna var vi efter en halvtimma ungefär (vi som sprang) och tog oss sedan till stället där Sverker sedan grillade middag på en muurikka. Det vart kyckling och 
grönsaks wok. Vi åt och hade en liten kvällsandakt i solen, det var även några galningar som badade i det iskalla vattnet. Därefter rullade bussarna hem mot Hemavan. Det var en varm bussresa och även en rätt så högljudd men rolig tur. Hemma på gården mötte vi dem sjuka som berättade om sin lugna och mysiga dag. Några duschade och några låg i soffan och slappade medans jag skrev/skriver bloggen. Nu är kl halv 11 så vi ska gå och lägga oss och sova. Godnatt.
Ser ut som att fjällkonfan är som vanligt…BÄST!
…men den stora frågan är om Klas hade ställt in stegjärnen, eller om han fick skäll av Mojo;)
//En något avis fd ledare…
Mig veterligen har jag alltid lyckats ställa in mina stegjärn rätt, men vi berättar varje gång om den ledare som inte hade gjort det 🙂 (tror han hette Erik… 😉 )
Och du gör rätt i att vara avundsjuk för det var riktigt härligt även denna gång, men otroligt vad mycket mindre is det är nu jämfört med när vi gick tillsammans! 10-15 meter!!!
Underbara upplevelser ni delar. Sånt ni kommer att leva av hela livet ??
Fina bilder från en härlig upplevelse! Kul att kunna följa er här i dagboken!