Dag 11 – Fikamysteriet

Hallå där alla läsare! Som det står i föregående inlägg så gick vi upp på ett fjäll vid Laisaliden för ett tag sedan. Första natten gick bra men de flesta konfirmander vaknade ungefär fyra gånger igenomsnitt innan Sofia kom och väckte oss på morgonen. Kontrollfreak som jag är ville jag gärna veta vad klockan var, eftersom jag har så otroligt dålig tidsuppfattning, men visste redan vad svaret skulle bli innan svaret kom, ”Vi vet inte”. Efter en god frukost fick alla konfirmander i uppgift att gå iväg ensamma åt olika håll så att vi inte kunde se eller höra varandra. Vi skulle gå tillbaka till tältplatsen när vi trodde att två timmar gått och skulle bli iväg skickade igen om vi kom tillbaka för tidigt. Jag tog med sovsäcken, liggunderlag och kameran och traskade upp till en sten 130 meter bort kanske, och somnade där efter kanske, 8,10 minuter tror jag? När jag sen vaknade, på grund av att jag glidit av stenen, så hade jag såklart ingen aning om vad klockan var och sprang därför ner till lägret igen. Det visade sig att ingen hade kommit tillbaka ännu och att jag hade varit borta i 2 timmar och 18 minuter. Jag satt mig på en sten och började äta lunch samtidigt som andra konfirmander började rulla in en efter en när de såg att jag fick stanna kvar vid lägret.

Efter lunchen, som bestod av Varma koppen och mackor, skulle vi i samlad trupp bestiga närmsta bergstopp utan ledarna. Det skulle vara en samarbetsövning som resulterade till många pauser men efter kanske två och en halv timme så satt vi andfådda på toppen och käkade bullar som ledarna gett oss. Vi sparade tre så att André, Sofia och Oskar skulle få varsin också när vi kom ner igen men väl tillbaka efter turen som sammanlagt tog runt tre eller fyra timmar så hittade vi dock spår av chokladtårta, chips och mariekex på marken, så vi har en anledning att tro att samarbetsövningen bara var ett trick från ledarna så att dom kunde äta upp alla godsaker… Men kul var turen i alla fall och en vacker utsikt var det högst upp på toppen.

Sedan så blev det dags för middag, köttfärs och makaroner, som var otroligt gott efter vandringen. Vi hade inget schema efter middagen så vissa stannade ute och lekte lekar medans andra satt inne i det stora tältet och småpratade. Myggen blev runt kvällen bara fler och fler och tillslut var det lite svårt att se framför sig för alla mygg som var i vägen. Snudd på outhärdligt. Efter andakten fikade de som ville kvällsfika och alla gick sedan och borstade tänderna. Sedan var det god natt och sov så gott. Men det vi inte visst var att natten skulle bli blåsigare än vi någonsin hade kunnat tro…
To be continued…
Kram från Elin!