Om två och en halv dag är det dags igen. Fjällkonfa startar, men att säga igen är kanske inte helt rätt. Varje år är det annorlunda. Vi vet inte hur vädret ska vara, eller om det kommer att finnas snö kvar (fast i år vet vi att det är extremt knapert med snö). Vi vet inte förränn någon dag i förväg vilka tur vi ska gå på och vi vet aldrig innan vi kommer till Hemavan Fjällstation (tidigare SMU Fjällgård) vilka alla deltagarna är, ur de ser ut och hur gruppdynamiken kommer att fungera.
Trots detta vet vi att dessa tre veckor tillhör det bästa som vi ledare får vara med om varje år. Och det är något som finns i våra bakhuvuden mer eller mindre under årets andra delar. Själv har jag blivit påmind om Fjällkonfa om och om igen under vårterminen i Chicago, där jag studerade på North Park Theological Seminary, i min missionskurs. Fjällkonfa kom upp till ytan många gånger, och när en av våra uppgifter visade sig vara att tillverka en tavla med missionstema visste jag vilket motivet skulle vara. Min tavla baserades på när vi för ett par år sedan byggde en spång på vägen till toppen Gryttind.
Om några timmar är det dags att stiga upp och packa det som behövs för tre veckor i Hemavan. Tre veckor med Jesus, fjället och konfirmander. Tre veckor där jag, tillsammans med andra, får lära ut och lära mig mer om vad det innebär att vara kristen Vi ses i Hemavan eller här på bloggen. Ha en välsignad sommar!
/Oskar
Grattis till att få åka på Fjällkonfa
Hälsar Vita Björnen
Varför är inte jag med på tavlan månntro? Vad jag kan minnas så bar jag plankan hela vägen upp till spången. Det borde väl åtminstone vara värt ett omnämnande? 🙂
Det är många som var med på fotot som jag använde som referens som inte kom med på tavlan, däribland André. Det hans inte med.