Dag 14 – Tillit och trygghet

(Ett blogginlägg som berättar om de många händelserna som skedde den 30:e Juni)

Välkommna till bloggen alla läsare!

Nu är det Nils och Linnea B som bloggar och vi hoppas ert läsande ska bli en ren njutning. Eller iallafall  att det ska vara läsvärt.

Idag började dagen som de flesta andra dagar. Frukost, morgonstund, ja, as usual…

Lunchen var mycket god och som vanligt så var vi glada. Det är vi nästan alltid här (Förutom när vi inte får tillräckligt med slötid… – Nils). Sedan började det mer intressanta. LEKTIONEN! Vi hade alla så kul som man kan ha när man studerar…

Efter lunchen samlades vi på den nyklippta gräsmattan utanför köksfönstret. Vi delades in i par som alla fick en ögonbindel i. Ögonbindlarna knöts varsamt på och ledarna gick runt och såg till att ingen av oss busiga konfirmander skulle kunna se något, inte ens ett litet grässtrå för mycket. Sedan började det roliga. De med ögonbindlar skulle enligt ledarna föreställa olika bilar. En del var splitternya Ferraris medans andra fick nöja sig med att va en enkel gammal Volvo. Vissa åkte fortare medan några tog det lite försiktigare. De som ”körde” bilarna skulle se till att bilarna inte inte krockade eller körde ner för det fruktade stupet (!). Man styrde genom att trycka på ”bilens” axlar. Övningen gick mycket bra förutom några småkrockar som bara repade upp lacken litegrann.

I dagens andra tillitsövning blev vi indelade i tre mindre grupper (konfirmander och K2:or och ledare och pastorer blandat) och i dessa grupper ställde vi oss i en liten ring runt en person. Personen i mitten ställde sig som faraon i sin sarkofag och föll som en stock runt mellan de som stod i ringen. Det var väldigt skönt att känna att man litade på alla och kände att man kunde falla fritt från person till person. Det hela gick ut på att känna sig säker och lita på att de andra skulle fånga en, och det gjorde alla. Även de som tyckte det var läskigt bad om att falla lite djupare efter en liten stund. Det var awsome!

Efter allt snack och alla utvärderingar om övningen, blev vi på nytt indelade i grupper. Denna gång utan K2:or eller ledare eller pastorer. Vi blev delade i två grupper. Min (Nils) grupp ställde sig som en mänsklig vägg bland de omkringflygande myggen på gräsmattan. En person blev utvald till att sätta på sig en blå-vit ögonbindel och knöt den framför ögonen. Personen blev sedan tillsagd att springa det fortaste hen (han/hon) kunde rakt fram på den gröna gräsmattan. Det var nu meningen att väggen skulle röra sig och anpassa sig efter hur personen sprang och till sist förhoppningsvis fånga den vilsna konfirmanden.

Under tiden hade min (Linnea) grupp klarat av en övning där man skulle få igenom alla  i gruppen genom ett spindelnät. Det var väldigt roligt och jag tyckte att vi gjorde övningen galant! Vi bar och hjälpte varandra igenom alla hål.

Vi bytte sedan så att båda grupperna fick testa de olika övningarna. När det var klart gick vi, i våra grupper och gjorde den (enligt oss) mest tillitsfulla och häftigaste och mest asbabiangrymma övningen. En person skulle ställa sig på ett bord med händerna ihopknytna med hjälp av ett band, och resten av gruppen skulle stå nedanför och ta emot med starka armar när man föll bakåt i en rak ställning. Detta var väldigt läskigt för vissa och jag kan säga att alla vågade och gjorde det trots sin rädsla. De förtjänar EN (eftersom vi är på lägret alltid gör ETT klapp) stor applåd! Och alla har fått varandras RESPEKT! Till och med våra älskade pastorer Klas och asbabianen André klarade det.

Middag! Det var GÖTT som Klas säger (vi ursäktar all korthet, men klockan är mycket och dessa ord är över 600!!! Ojojoj…)

Istället för att ha en vanlig lektion satt vi i en rund cirkel (vilket Frida tycker är roligt att säga, att en cirkel är rund alltså). I mitten av den runda cirkeln låg det ett gäng med bilder eller vykort. Vykorten föreställde allt ifrån en grimarserande Einstein till ett litet barn som körde en stor, fin och gammal veteranbil. Man fick välja en bild som man tyckte representerade och betydde någonting för en och alla tog uppgiften seriöst och stämningen i gruppen var helt fenomenal.

Andakten idag var speciell. Den var inte som vanligt alltså, utan full med roliga stationer! Man kunde ta nattvard, skriva ner sina synder och spika upp dem på ett kors, måla sina känslor och skapa vackra konstvärk, skriva ner en bön och låta den senare läsas upp (om man ville, annars vek man ihop lappen), skriva en hälsning till gruppen på ett stort klotterplank eller ha en förbön med en av ledarna. Annars kunde man ju bara be också, om man ville det.

Dagen har svetsat oss alla närmare och vi litar nu fullt ut på varandra. Tack till alla asbabiangrymma personer här på lägret som gör allt till en stor fest!

Nu tycker vi att det börjar bli långt och vi önskar er en god natt!

Varma kramar och hälsningar

Nils och Linnea B!