Hej bloggen!
Frida här!
Nu sitter jag här, nästan ensam på gården. Inget pingisljud ifrån källaren, inget pianospel från kyrksalen. Inga fnittrande konfirmander med en kamera i högsta hugg, inget hetsspel på gång i Annexet… men jag sitter här med ett varmt hjärta.
Jag minns dagen. Innan min väckarklocka hade ringt hörde jag tjejernas tassande fötter i korridoren, på väg att göra sig oslagbart vackra. Vid väckningen klockan åtta var alla redan uppe.
Efter förberedelser och kåp-påklädning var det dags. Den skälvande stunden, lägrets höjdpunkt, konfirmationen. Ni var så vackra när ni kom in! Ni var så vackra när ni dansade. Ni var så imponerande, ni var så bra när ni återberättade bibeln, ni var fantastiska på att spela, och walk on water gänget… grymt bra!
Sen var det foto till tusen, mat likaså. Och vilken kärlek köket gav oss! Mjölk! =D
Men. Var det här lägrets höjdpunkt? Var det här var vi väntat på, siktat på, kämpat oss fram till? Tog det slut här?
Nej. Nej. Nej. Nej och åter nej.
Det jag har sett som höjdpunkt är att se hur ni har burit varandra, hur jag har fått se er vara er själva och bli uppskattade just på grund av att du är du.
Jag skrev just ut min bokningsbekräftelse till resan i morgon. Längst upp stod det ”Confirmation”. Passande en dag som denna. Jag fick en bekräftelse på att jag, just jag, har en biljett. Precis på samma sätt vill jag att du ska ha fått en bekräftelse på att du, just du har rätt att leva, älska, leka, ta plats och fundera just för att du är du. Inte på grund av vad du gör eller vilka du känner!
Tack för tre fantastiska veckor. Håll kontakten, låt inte bibeln/con dios/ fjällvandrargrejerna damma över, sök er till en kyrka, åk på fler läger, hälsa på mig i Solna. Jag är ju skyldiga er alla glass tack vare André!
Stora kramar, stor kärlek!
/Frida
Fint skrivet Frida! fick rysningar av ”Confirmation”-delen
Jag höll på att missa min chans! Trots att jag, just jag, hade en biljett höll jag på att låta planet gå utan mig. Jag försov mig!
Låt inte det hända med livet!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ;D
Vilka underbara veckor det varit! Vilket gäng! Längtar redan tillbaka, det är nu man börjar fatta hur bra vi har haft det. Du, dom andra ledarna och deltagarna gjorde lägret till någonting helt fantastiskt, minnen för livet, vänner för livet.
Jag hoppas att jag får träffa er alla snart igen, om inte annat på nyår. (En befallning från giljotinen) KRAM
åhh, så underbart kul vi haft. Mina tre bästa veckor hittills i mitt liv! Kom just hem och jag längtar redan tillbaka… Hoppas alla far på nyårslägret så vi får träffas igen! Fast jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig till nyår. Längtar redan efter alla så mycket!
Det var absolut några av de bästa veckorna i hela mitt liv för mig också! Och Anna, alla kommer till nyår. PUNKT 😉