Tjena mittbena!
Denna dag började som vanligt med frukost och bokläsning i Undercentralen. Efter det hade vi en kortare lektion som slutade redan kvart över tio för att vi skulle hinna till en gudstjänst som hölls tre och en halv mil från gården i ett mysigt kapell. Gudstjänsten började elva och vi anlände två minuter i. Som tur var, var det inte Oskar som körde. För då hade vi förmodligen anlänt tio över efter ett antal felkörningar istället.
Efter gudstjänsten ungefär halv ett åt vi lunch som bestod av mackor med mera som vi gjort vid frukosten. När vi ätit klart, och fått matunderhållning av André åkte vi direkt från kapellet på en lång guppig grusväg till Ruttjebäcken. Därifrån följde vi bäcken en bit upp. Väl uppe var vi tre tappra som vågade oss på att bada, Teddy, jag (Anna) och Mattias. Med en del ny kunskap som att grodor inte förvandlas till prinsar efter 5 pussar och att vattnet i Ruttjebäcken är kallt, (båda praktiskt testade, och fotade) begav vi oss ned till bilarna igen.
Väl hemma på gården igen tränade vi på att sätta upp tälten vi ska ha för eventuell övernattning imorgon. Tjejerna VS Killarna. Vi tjejer slog killarna med hästlängder trots tjuvstart.
Vid middagen som det serverades kotlett, stekt/kokt potatis med kantarellsås anlände en ny ledare, (en vecka för sent) Sofia. Efter en tuff utmaning som hon fick av André var hon välkommen in i gruppen.
Våra snälla ledare insåg att efter en sådan tuff dag var det läge att byta ut kvällslektionen mot något lite mer chill. FILM! När detta bud kom sprang vi (10 minuter för sen för övrigt) och hämtade godis. Filmen som visades hette Narnia.
Sedan var det dags för kvällsfika. Efter en mulen dag hade solen tittat fram så vi bytte matsalen mot terrassen. Rostade mackor stod på menyn och Klas stod för rostningen. Det funkade bra tills de fyra sista han la i rosten. Detta upptäckte jag och Emma L (även kallad Giljotinen) när vi slogs av en väldigt ”välrostad” lukt när vi kom in igen. Vi tyckte att det inte var mer än rätt att Klas skulle få sin egen macka när han så omsorgsfullt rostat den. En cm smalt lager smör, salt, en hög sylt, ost och ännu mera salt klädde denna macka. Snälla som vi är bar vi ut den till Klas (som inte riktigt verkade uppskatta våran gåva) och bad tvingade honom att smaka.
På kvällen hade vi andakt som vanligt och efter andakten var det, det förlorande lagets i fotbollsmatchen igår (som ni märker inte mitt lag) tur att laga mat till hajken de kommande dagarna.
Aufwiederzhen (på återseende) / ANNA