Så var det dags för dagen som var både efterlängtad och fruktad. Efterlängtad därför att det var fram till konfirmationen som allt syftade. Fruktad därför att den också innebar avsked från alla fantastiska människor som vi fått lära känna under tre lägerveckor.
Och visst fanns det många tankar på bus även denna natt men inte mycket blev av, trötthet och fokus på konfirmationen tog ut sin rätt och de flesta sov till slut i sina sängar (efter att ha tämt dem på havregryn mm…). På morgonen var det bara att duscha, äta frukost, snygga till sig och samlas inför konfirmationsgudstjänsten. Sista kapitlet i Undercentralen lästes innan kåpor och kragar sattes på.
Gudstjänsten inleddes med att konfirmanderna dansade till Voice of Truth, så vackert att inte ett öga var torrt. De sjung, konfirmerades och fick bibelord och intyg. Marta predika om öppna händer, både utifrån sången som fyllt bussen varje dag (”Vart jag mig i världen vänder, står jag där med öppna händer…”) och bibelordet i Luk 7:18-23. Gudstjänsten avslutades med att Anna och Alexine (med hjälp av alla de andra konfirmanderna) sjöng sången Goliat, att vi skall ta över världen, och tågade ut.
Efter gudstjänsten följde fotografering, fotografering, fotografering, fotografering och fotografering…. Först gruppfoto och sedan enskilda bilder och i massor av andra konstellationer (Tror Simon blev plåtad mest med ”sina familjer” som nu avslutade en sexårig Fjällkonfa-era. Vad skall de nu göra andra helgen i juli…?)
Därefter samlades alla 130 gäster till en fantastisk festbuffé som gårdens lika fantastiska personal dukat fram. Vi åt, njöt och blev överdrivet mätta av allt det goda som erbjöds!
Till sist kramring för konfirmander och ledare som inte riktigt ville ta slut innan det packades, städades och hemfärden påbörjades…
Det är alldeles omöjligt att summera tre veckors läger med 18 underbara konfirmander. Genom bloggen har ni ändå fått en liten aning om hur vi haft det.
Vi ledare har två mål med Fjällkonfa: Å ena sidan skall man lära sig tillräckligt mycket om kristen tro för att veta vad man säger ja eller nej till. Och så vill vi att det skall vara de tre bästa veckorna i konfirmandernas liv (så här långt). Utvärderingarna får visa om vi lyckats men utan tvekan har det varit härliga veckor med massor av upplevelser som vi kommer att minnas länge.
Tack, Agnes, Alexine, Alma, Anna, Arvid, Carl, Einar, Isac, Jakob, Joel, Lovisa, Moa, Nina, Olof, Samuel, Simon, Siri och Wilma!!! Vi saknar er men räknar med att får träffa och höra av er framöver ?!
Ledarna
/gm Klas
Tack för allt ni gett våra ungdomar under lägret! Fick tillbaks en trygg och glad tjej
Suprtrevlig helg för oss som kom och fick dela den med er ?