Hejsan, alla kära bloggläsare! Idag skriver Erik och Lova (även kända som red.), och det känns roligt. Nu är avslutningshelgen igång, och mycket spännande har hänt, och mycket spännande kommer hända.
Dagen började med att Torkel, Jason, läraren och Sigge klev in i konfirmandernas rum. Under dova mummel och muttrande läten tappar Jason sitt järnrör på marken, så att det skramlar något otroligt. ”Men Jason, varför har du alltid det där järnröret i fickan?”. ”Du hajar ju inte ett sprätt, man vet aldrig när man behöver ett bra järnrör!”. Ja, jag förstår att det låter lite knasigt. Om någon av er läsare känner igen denna scen, och vet vilken film den finns med i, skriv gärna i kommentarsfältet.
Där efter fortsatte konfirmander och ledare att förbereda för helgens festligheter. Musikerna övade på sin musik, medan de som håller i drama övade på det. Så klart övade även både ledare och konfirmander inför kvällens SPEX!! Jag hoppas att alla bloggläsare fick uppleva dessa spex, men om ni inte fick det så kan jag inte säga mer än att det var EPISKT!!
Efter förmiddagens genrep av uppträdanden och dylikt bar det av mot Lajsaliden. Uppe på Lajsa satte vi (Lova och Erik) upp en tipsrunda. Tipsrundan handlade om konfirmanderna, och händelser eller karaktärsdrag som har lyst extra starkt under lägrets gång. EPISKT!
Vi måste såklart hälsa familjemedlemmar och anhöriga välkomna till Hemavan och fjällkonfa. Så roligt att ha er här! Jag vill även tacka er läsare, som genom åskväder och stormar har läst bloggen och fått uppleva fjällkonfa på avstånd. Tack.
Efter Lajsaliden och roligheterna fortsatte övandet, genrepen och planering. Inte så värst roligt att läsa om, visst?
Maaat! Ja, efter det var det middag. Kerstin (stort tack till alla goda måltider under dessa 30 år) hade lagat nötstek och kokt potatis, och till efterrätt serverades pekannötspaj. Tillbaka till Kerstin. Dessa veckor har nämligen varit Kerstins sista arbetsveckor, pensionen kommer sitta fint och väl förtjänt. Det kommer kännas tomt, men vi är tacksamma för den goda maten (fast någon gång hade man kunnat servera tacos??) och glada leendet på andra sidan disken!
Nu kommer vi till kvällens näst största hållpunkt. Spexet. Jag blir exalterad över att skriva om dessa spex, men båda ”lagen”, alltså ledare och konfirmander förklarade genom stoj och ploj hur en ”helt vanlig” dag på fjällkonfa ser ut. Med hjälp av situationer, händelser och vårt ”lokala lingo” fick publiken uppleva de verkliga konfirmanderna och ledare, ni vet, de som det inte står om i bloggen. Om någon av er läsare, som såg spexet, orkar skriva en lång förklaring i kommentarsfältet till de som inte var där, vore det väldigt schysst!
Nu är det slut på skämtsamma rop, för nu bär det av mot dop. Ja, nu bär det av till umeälven där fyra av våra underbara konfirmander skulle ta det stora steget att döpa sig. Så stort och fint att få dela och uppleva den stunden med de. Tack och grattis till er fyra!
Just nu sitter vi här, jag (Erik) och Lova (känd som Lovalainen eller Looks maxing Lova) i vardagsrummet, på andra våningen i annexet. Konfirmander verkar köra plattan i mattan sista kvällen, så sömn får vänta. Eller ska man säga Vila? Imorgon väntar konfirmationsgudstjänst och slutet på avslutningen av fjällkonfa. Jag och jag, (Erik och Lova) önskar er, alla, en riktigt god natt (s sömn).
/Erkilainen och Lovalainen
Toodles!!
Ps. Såhär ska en riktig blogg skrivas, host host..konfirmander…
Ds. Om ni känner igen frasen Toodles här i bloggen, lämna gärna en kommentar. Det visar på att du har varit med förr!
TOODLESSS
TOODLEES!!