Dag 10 – Egentid, bullar och en toppenandakt

Hej!

Vi vaknade idag av att vi höll på att blåsa bort. Det blåste jättemycket typ 17 m/s. Vi fick inte ha klocka eller telefon så vi visste inte när vi skulle kliva upp men när alla hade stigit upp var det frukost.

När vi hade ätit upp och var klara var uppgiften att själv ligga någonstans på fjället i två timmar och sedan komma tillbaka. Vissa tyckte det var avslappnande och roligt medan andra tyckte det var det värst de gjort i sitt liv. Några kom tillbaka lite tidigare för de frös eller var less. Andra fick väckas för att komma till lunchen.

När man kommit tillbaks fick man äta varma koppen, knäckebröd, ägg, kaviar och äpple. Eftermiddagens uppgift var att i grupp utan någon ledare bestiga en topp (Gielestjåhke) och äta bullar. Men vid ungefär 70 % av vägen var vi tvungen att vila. Då bestämde vi att vi skulle vända för att en del var för trötta och andra tyckte det blåste för mycket. Då valde vi att misslyckas som en grupp istället för att dela upp oss och lämnade tillbaka bullarna. Men det slutade ändå lyckligt eftersom vi fick äta bullarna ändå när vi kom ner.

När vi hade ätit bullarna och skulle gå ner till lägret såg vi att tjejernas tält hade blåst ner. Alla sprang då ner och tog hade om katastrofen. Sedan var det middag och alla blev glada.

Efter middagen lekte vi en massa roliga lekar.

Till sist hade vi andakt på en topp bredvid lägret. Efter det var det tandborstning och läggdags.

När alla hade krupit ner i sovsäckarna skrek Igor ”hjälp”. Han hade tagit kylande kräm i ögat. Killarna försökte hjälpa honom genom att hälla iskallt vatten i han öga och skölja bort krämen, då skrek han ännu mer. Samtidigt i tjejernas tält börja Marceline att blöda näsblod och fick allt i halsen så hon kvävdes till döds (nästan), men hon överlevde :). Sedan blev allt bra och vi somnade.

  

Dagens citat: ”Jag sniffar på vem jag vill.” Av Igor när vi prata om Noomi.

Hälsningar från Hemavan med klarblå himmel.

Marceline och Jacob.

Det här inlägget postades i Dagbok 2018. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Dag 10 – Egentid, bullar och en toppenandakt

  1. Kristina skriver:

    Tack för hälsning från glada gänget!
    Så fint att gruppen höll ihop, när det blev jobbigt i blåsten!

  2. Mimmi skriver:

    Tur att alla överlevde! 😊 och att ni är tillbaka välbehållna. Ni måste få så mycket frisk luft att ni sover som stockar!

  3. Theaspinsammastemamma skriver:

    Oroväckande mycket orkaner, skräck, blod och nästan-dödsfall. Hur många konfirmander räknar ni med finns kvar på finaldagen?!?!

  4. Eva L skriver:

    Äntligen kom ni hem så jag fick läsa om era äventyr! Kan ni tänka er att sova på fjället fler gånger eller…?

  5. Farmor skriver:

    Stort tack för den målande berättelsen om ert fjälläventyr! Jag hade gärna varit med.

  6. Monika Furukärn skriver:

    Sååå kul att få läsa om ert äventyr😀. Skönt att ni alla kommit tillbaka välbehållna! Ta hand om varandra och Laban- Jag älskar dig!!!🤗😉
    Bamsekramar till er alla från Labans mamma❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *