Dag 17 – Okstindan

Hej, Annie här!

137279928322951000_resized 137279928952023100_resized  137279930229868100_resized 137279927803680300_resized 137279930743613700_resized 137279930971560700_resizedTänkte att ja skulle berätta om dagen. Idag fick vi gå upp tidigt, 7:00. För idag skulle vi ut och klättra i glassiärer. Dom flästa av oss (alla utom Elin å Ville) gick motvilligt upp. Vid frukost gjorde vi en mat säck som skulle räcka från då vi åkte (8:00) till då vi kom hem (20:00).
Resan tog ungefär 2 timmar. På vägen dit vare hel chill alla söv å hade dä as soft. Sen kom vi fram hälsade vi på vår guide Johan (han va sten cool) å sen blev dä KISS TIME!! (Redax: Hon menar alltså kisspaus) Ja, Alvina å Clara sprang in en bit i skogen elle va dä nu va å satte oss i närmaste, säkraste buske. Sen börja dä gå uppför. Upp mot höga höjder. Typ Jesus höjd.  Man kände sig så mäktig samtidigt som man kände sig så liten.
Ju högre upp vi kom desto mer blåste dä. När vi kommit en bra bit kom vi in i molnen. Då tyckte Andrè att dä kändes som att man gick i ett mjölk packet. Ja håller inte riktigt mä men…
Sen kom vi äntligen fram! Dä va as coolt!!!!! dä va som… som Ice Age 8 typ! Vi käka en smörgås å sen drog vi iväg ut mot nya höjder å upplevelser. När vi kom till första glassiär sprickan så trodde ja alvarligt att ja skulle dö! Men cool som ja ä så visa a dä inte utan tog dä chill å hoppa över dän. Sofia å Alma va nog dom som va mäst coola idag tror ja. Dom va så rädda men dom hoppa ändå över sprickan.. EN APPLÅD FÖR DOM! (klapp)
Efter en bit råka ja snubbla över mina fötter så ja fick en tagg igenom högra skon (förlåt mamma).
Sen när vi hade gått klart dän planerade svängen ut på glassiären så låg vi så himla bra i tid så vi fick gå en extra sväng. Då fick vi gå under glassiären. UNDER!! Fett coolt asså…
Väl tillbaka så tog vi en käk paus å sen drog vi ner te bilarna. I början låg ja sist mä Ville men sen vart dä värsta bräsen! Ja ba bräste om alla! Å sen blev ja helt plötsligt först mä Ella, Alma å Elin.
Sen kommer ja inte ihåg va som hände för helt plötsligt va ja tillbaka te Ville å Clara. Dä gick rätt bra för oss, men inte för Alvina. Vi gick och helt plötsligt hörde vi henne skrika, då hade hon fastnat mä foten så dom bakom fick hjälpa henne upp. Sen hade hon trillat ett antal gånger å. Ja som brukar vara dän som trillar fläst gånger trilla facktiskt bara 2 eller möjligt vis 3 gånger. IT`S AMAZING!
137279929013147100_resizedVi va nästan nere då ja skulle hoppa ner från en sten men lyckades få en pinne in tryckt i näsan.. AJ!
På vägen hem va alla lite små trötta tror ja. Ja somna på vägen hem, men efter några mil så började Ville å Alma bråka mä mig (försöka väcka mig), så dom fick sig några snytingar…. oooops mitt fel…  Men dom får skylla sig själva!
Väl hemma hade vi lite brottning i chill-rumet, ja förlorade… sen va dä andakt å sen nattinatti.
Tack för idag alla goÀ å härligÀ människor!!

puss// Annie

P.s.  Sorry för stav fel å så… BUT I CAN`T HELP IT!!!  jo dä kan ja men iaf…

137279929646443700_resized

Annie hoppar över sprickan

Om Oskar Johansson

Bloggansvarig och fjälledare
Det här inlägget postades i Dagbok, Dagbok 2013. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Dag 17 – Okstindan

  1. Göran Karlsson skriver:

    Fantastiska bilder från glaciären och vilken upplevelse! Det blir spännande att träffa Er allihopa på lördag.
    Alvinas farmor.

  2. Maria Mattsson skriver:

    Häftigt gammal som jag är blir jag riktigt avundsjuk, fantastiskt vackert också…:P

  3. Isak Ågren skriver:

    Wow syrran, du ser ju riktigt cool ut med ishacka och spikskor. Det trodde jag inte du kunde 🙂

  4. Monika Furukärn skriver:

    Fantastiskt vilket ÄVENTYR!!! Förstår om man känner sig liten. Känns skönt för mig som mor att se att ni dotter och alla ni andra konfirmander är helskinnade och fullt till antalet tillbaka i säkerhet. Efter alla skriverier om värmlänningarnas trillande och fnissande har en viss oro infunnit sig med tanke på just denna strapats med glaciärklättring. Nu kan jag sova lugnt igen. Tur de gick bra me foten din Annie och tur du inte fick nya kängor innan lägret… Kram och god natt…ses i möra. // Mamma värmländsk;D

  5. Helén L skriver:

    Wow vilken tur ni hade!
    Jag håller med kommentaren sign Maria, Jag är också avundsjuk! Vilken grej! Tack och lov att allt gick så bra 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *